Frukt är inte godis

Vi fyller 2

2011-05-05T16:18:00.002+02:00

För snart två månader sen fyllde Frukt är inte godis två år. Men var det någon som uppmärksammade det? Nä. Inte ens vi. Men grattis oss säger vi nu och konstaterar att vi under bloggens första år ("bloggens år" i folkmun) 2009 skrev 56 inlägg. Under bloggens andra år ("bloggens andra år" i folkmun) 2010 skrev vi 28 inlägg. Rimligtvis borde vi alltså under bloggens tredje år ("bloggens första år" i folkmun, varför vet vi inte) 2011 skriva 14 inlägg.

I och med det här inlägget har vi bara 12 inlägg kvar att skriva. Samtidigt blir plötsligt risken större att vi skriver fler än 14 inlägg i år och därmed rubbar Fibonaccis hårt förvärvade talserie. Trolleri.

När det var längesen man förde fram sitt budskap...

2011-04-27T15:41:00.008+02:00

...händer sånt här:

Ja, vad ska man säga? Klart det är ett wake-up-call för oss alla här på Frukt är inte godis-redaktionen. Tack, Johannes, för att du gjorde oss uppmärksamma. Vi kanske livar upp bloggen igen. Men vi lovar inget.

Frukt är inte godis hela veckan

2010-11-15T11:42:00.008+01:00

För att ni inte ska glömma bort oss här på Frukt är inte godis-redaktionen, trots att vi inte uppdaterar bloggen särskilt ofta, kommer här en spellista som vi tror att ni kommer uppskatta. Behöver du muntras upp en regnig måndag? Behöver du stöd en stökig torsdag? Behöver du få inspiration en vanlig söndag? Ja, då kanske inte den här spellistan är något för dig. Men den kanske kan vara något för någon du känner. Så tipsa för all del.

Frukt är inte godis hela veckan

Den som först knäcker vad som är gemensamt för samtliga låtar får ett pris. (Ledtråd: Det har med veckodagar att göra.)

Annars inget nytt. Markve jobbar med fisk och jag jobbar med mig själv. Det är så vi har delat upp det. På det viset täcker vi in jordens alla varelser i vårt dagliga arbete.

Bilden har inte så mycket med själva inlägget att göra, men det var ett äpple med. Som naturligtvis inte är godis.

Huvudsaken är inte att vinna

2010-09-28T14:16:00.004+02:00

Kära läsare (och röstare). Frukt är inte godis - partiet alltså - kammade inte hem en enda röst i riksdagsvalet. Vi delade ut lappar på Katedralskolan i Uppsala och hade inte tid att rösta. Vad är din ursäkt?

Nu tar vi nya tag. Väl mött den 14 september 2014. För hela du. Och för hel frukt.

Okej. Vi släpper det här nu. Kanske läge att ta tillbaks den gamla klassikern "Fem fakta" igen. Eller varför inte "Veckans duell".

Idag är det val - men hur blir det imorgon?

2010-09-19T15:18:00.002+02:00

För hela dig - och för hel frukt. Frukt är inte godis - partiet alltså - är det enda partiet som står på barrikaderna. Vi är de enda som visar vad som är godis och vad som inte är det. Vi är de enda som äter kakan och har den kvar. Frågan är: Vad har du? Rösta grått idag.

Falska förhoppningar

2010-09-15T11:40:00.001+02:00

Vi i Frukt är inte godis - partiet alltså - tror inte på att föda falska förhoppningar. Om det inte är samma sak som orealistiska mål. I så fall tror vi på det.

Löften är fri

2010-09-13T09:02:00.002+02:00

Varje parti verkar ha någon form av officiell vallåt. Vi har försökt komma i kontakt med Electric Banana Band för att kolla om de vill plita ihop nåt. Vi har inte fått svar. Kanske får skriva nåt eget. På mandarin.

9 dagar kvar

2010-09-10T09:45:00.002+02:00

Med nio dagar kvar har inte Frukt är inte godis - partiet alltså - visat några tecken på att klara riksdagsspärren. Men vi litar på att folk tar sitt förnuft till fånga. Ballonger till alla.

Att välja sida är kul

2010-09-05T17:39:00.002+02:00

Vi verkar för ett mer medvetet Sverige. På ett omedvetet plan.

Valyra

2010-09-01T14:13:00.003+02:00

Vår förhoppning är att valet 2010 ska omnämnas i historieböckerna som det valet som avgjorde allt.

Ingen kommer undan politiken

2010-08-30T13:46:00.007+02:00

Frukt är inte godis-redaktionen kan också. Vi vill också visa att vi bryr oss. Skeptiker menar att vi är ett enfrågeparti. Men att frukt inte är godis är mångbottnat. Vi tror på det vi gör. Frågan är: gör du?

Rösta grått den 19 september. Tillsammans kan vi visa vad som är godis och vad som inte är det.

Translate this!

2010-08-17T17:08:00.004+02:00

Att översätta texter med Google Translate är populärt. Det har det varit ett tag. Det som är ännu populärare än att översätta texter är att skratta åt de tokiga översättningarna som Google Translate gör. Men det här inlägget ska inte handla om Google Translate. Det ska handla om en fil jag hittade på min dator, som hette "Översättningar".

I filen (*.txt) har jag skrivit ner olika översättningar från TV som jag någon gång tyckt har varit roliga. Det visade sig att de flesta var ganska tråkiga. Den enda jag känner att jag kan presentera nu är den som förekom i ett avsnitt av How I met your mother. I avsnittet slår någon på en låt med bandet Cheap Trick och det översätts med "billigt trick". Påläst.

Ja, det var ju inte så kul. Då skulle ni veta vilka jag tog bort. (Typ den ur Simpsons när "okelidokeli" översätts med "okejideji".)

Har ni tänkt på förresten vad lika orden "översättare" och "översittare" är varandra? Bara en bokstav skiljer. Spooky.

Sommarstängt

2010-07-05T16:21:00.003+02:00

Frukt är inte godis-redaktionen har sommarstängt just nu och är tillbaka igen när ni minst anar det. Lite som ni är vana vid med andra ord. Enda skillnaden är att vi nu är öppna med det. Att vi är tillbaka igen när ni minst anar det alltså. Det kan bli imorgon. Det kan också dröja en månad. Det enda säkra är att vi njuter av varje sekund av ovisshet.

För att ni inte helt ska glömma oss under sommaren (om ni inte redan har gjort det då förstås) så kommer här en rykande färsk spellista. Nu kan ni fira sommaren på samma sätt som vi. Grattis sommar!

Frukt är inte godis på sommaren

Vanliga jävla frågor

2010-05-27T11:47:00.004+02:00

Många frågar oss på Frukt är inte godis-redaktionen varför vi är så inaktiva. I det här fallet finns ett enkelt svar: Vi har varit alldeles för begeistrade över UNT:s körblogg.

Många frågar också oss vad vi har på oss när vi bloggar. Många ställer också andra frågor. Vi får helt enkelt så pass många frågor att vi sammanställt en liten FAQ (eller som det heter på svenska: VJF - Vanliga jävla frågor) för att slippa de där allra vanligaste frågorna vi ofta får, men inte vill ha. Och vice versa.

För att i framtiden beta av de vanligaste frågorna lite mer löpande kommer vi publicera läsarbrev med frågor. Om just du har en fråga du vill ställa Frukt är inte godis-redaktionen är det bara att maila eller ringa, förutsatt att ni vet vad vi har för mailadresser respektive telefonnummer. Det går också bra att ställa frågan när ni träffar oss, förutsatt att ni vet hur vi ser ut. Slutligen går det också bra att kommentera på inlägget med en fråga, förutsatt att ni har fingrar.

FAQ - Vanliga jävla frågor

1. Vad har ni på er när ni bloggar?

Svar: Markve har oftast inte på sig något alls, möjligtvis ett plommonstop. Peppen har en baddräkt från sekelskiftet.

2. Bloggar ni någonsin om djur?

Svar: Oftast inte, nej. Det här är en fråga man lätt kan få svar på genom att faktiskt läsa bloggen.

3. Om frukt är godis, vad är då godis?

Svar: Frukt.

4. Jag har extremt ont i vänster axel, vad kan jag göra åt det?

Svar: Det känns inte som att den här frågan är riktad till oss. Vi föreslår att fråga en läkare istället!

5. En gång läste jag ett inlägg om medeltidsveckan på Gotland - var det på den här bloggen?

Svar: Antagligen inte, nej. Vi jobbar varken med medeltid eller Gotland.

6. Kommer ni spela någonting på Hultsfredsfestivalen i sommar? Det var så trevligt förra året!

Svar: Vi tror du förväxlar oss med Kings of Leon. Som förresten inte heller är godis.

7. Kommer ni spela någonting på Arvikafestivalen i sommar? Det var så mysigt förra året!

Svar: Vi tror du förväxlar oss med Bob Hund. Men ja, i sommar kommer vi!

8. Är det sant att Markve har ett vedträ istället för högerarm?

Svar: Haha, nej, he wish. Däremot har han en fin servis hemma. Men det kanske inte var svar på frågan?

Re: Svar: Egentligen inte.

Re: Re: Svar: Nej, okej.

9. Mina svärföräldrar kommer på besök i helgen och jag tänkte bjuda på ost med något passande vin till. Så därför undrar jag: Är det oartigt om jag inte erbjuder dem att sova över?

Svar: Rent spontant skulle vi nog säga nej. men i slutändan har det väl att göra med var de bor annars och om de skulle kunna ta sig hem på natten.

10. Namnge de fyra evangelisterna och skriv allt du vet om deras gärningar. (5 p)

Svar: Nu var ju inte det där en fråga, men fine. Paul, John, George och Ringo. Och Pete Best. De red land och rike runt och tvingade alla att skattskriva sig. De tog också från de rika och gav till varandra i härlig symbios.

Räkor är inte godis

2010-04-22T18:03:00.012+02:00

Idag när ena halvan av Frukt är inte godis-redaktionen var på den lokala ICA-butiken såg jag den här reklamskylten och var förstås snabbt framme med mobilkameran (eller kameramobilen) för att föreviga den. Jag tänker nu använda mig av ett, för Frukt är inte godis-redaktionen, nytt grepp: låta bilden tala för sig själv.

Proffs

2010-04-20T16:35:00.002+02:00

Kära blogg,

Häromdagen såg jag ett teveprogram som sponsrades av det mer eller mindre okända företaget Vianor. Vianor är tydligen ett företag som byter däck åt folk (gör inte bensinmackar sånt?). Som om inte det här vore nog för att skriva ett härligt blogginlägg har också Vianor en mycket speciell slogan. Den lyder som följer:

- där proffsen byter däck.

Det här gjorde mig väldigt förbryllad. Vilka proffs? Jag har grubblat en del på det här och för er bekvämlighet har jag brutit ner mina teorier i 3 olika typer av proffs som kanske byter sina däck hos Vianor.

1. Random proffs. Den här kategorin innefattar alla som är proffs på något. Denna kategori har jag valt att ytterliggare dela upp i två delar: proffs som i sportproffs (Zlatan) och proffs som i människor som gör något för pengar (proffessionell yrkesutövning alltså). Oavsett vilket av de här alternativen det är Vianor egentligen menar kan vi konstatera att det är en ganska lam anledning till att välja Vianor.

Vianor - där fotbollsproffsen byter däck. Eller: Vianor - där människor som har ett jobb byter däck. Båda dessa slogans skulle vara mer specifika men om möjligt ännu sämre än originalet.

2. Bytadäckproffs. Den här kategorin innehåller alltså de människor som jobbar med att byta däck. Vianor menar kanske att det är de här personerna som byter sina egna, privata däck hos Vianor. Men om de här personerna är proffs på att byta däck, varför skulle de då åka till Vianor för att byta sina däck? Är det inte troligare att de byter sina däck på egen hand? De är ju ändå proffs.

Vianor - där de som är proffs på att byta däck byter däck när de inte längre orkar byta däck på egen hand.

3. Bilproffs. Nu börjar vi närma oss nånting här. I den här kategorin hittar vi människor som jobbar med att köra bil. Det kan vara allt från buss- och taxichaufförer till Formel 1-proffs. Kanske är det de här individerna som reklamen syftar på. Men vänta nu. Bussar byter väl sina däck i ett jättestort bussgarage och samma sak med taxibilar. Och Formel 1-bilar byter ju sina däck på tre sekunder på en liten avfartsväg. Det har man ju sett på tv. Okej, men de här människorna kanske har privata bilar som inte är bussar och Formel 1-bilar. Och när de ska byta däck på sina privata bilar kanske de åker till Vianor.

Vianor - där de som har till yrke att köra ett fordon med hjul, till exempel busschaufförer, byter däck på sina privatägda fordon.

Så måste det vara. Men det känns ju också som ett ganska lamt argument. Och förresten, vem fan bryr sig om var man har bytt sina däck så länge man har rätt däck? Det lär ju knappast märkas någon större skillnad på bilen.

Fan, nu körde jag in i en lyktstolpe igen. Jag borde verkligen ha bytt mina däck hos Vianor.

Facebookjunkie

2010-04-11T13:38:00.008+02:00

Häromdagen kom jag på att jag med största sannolikhet är en Facebookjunkie (i.e. en person som är stark beroende av Facebook och inte kan leva ett normalt liv utan Facebook). Alla Facebookberoenden yttrar sig säkert på olika sätt men just mitt beroende yttrar sig i att jag MÅSTE läsa alla statusuppdateringar som mina vänner har skrivit. Dagen börjar med att jag tar mig en morgonfix där jag går igenom alla inlägg som har gjorts sedan jag gick och la mig kvällen före. Det brukar vara en sisådär 15-20 inlägg av varierande djup och kvalitet. Ofta handlar inläggen om saker som man gör på morgonen ”...har ätit en härlig frukost” ”...börjar dagen med sovmorgon :-)” ”...MÅSTE VERKLIGEN PLUGGA ARSLET AV SIG IDAG!! OMG!” och liknande. Därefter kanske jag dyker lite djupare i nyhetsflödet, kollar några roliga bilder (alt. kollar på bilder av mig själv för att få en egoboost. Oftast funkar det sådär.), och kanske läser jag nåt om Peppens framgångar i Farmville eller Mafia Wars. Sen går jag över till Gmail och läser och skriver ett och annat mail. Men jag är ändå inloggad på Facebook hela tiden så att jag ungefär var tionde minut kan kolla om det är någon som har uppdaterat sin status eller nåt. Sen är det dags att lämna datorn och springa runt och göra andra viktiga saker. Sen kommer jag hem igen på eftermiddagen nån gång och det jävlar ska det Facebookas. Och ojojoj vad det har hänt saker då. Folk har uppdaterat statusar och blivit vänner med varann och odlat påskliljor och har gjort ett quiz om kändisar och kommenterat på en tokrolig bild och fan och hans moster. Det här momentet kallar jag eftermiddagsfix. Det kan vara dagens fetaste dos Facebook. Jag hänger på Facebook kanske några timmar under tiden som jag svarar på dagens mailskörd och läser diverse bloggar, för vid det här laget brukar de bloggar som uppdateras mer eller mindre dagligen ha ett nytt spännande inlägg att bjuda på. Därefter är det kväll. Då lagas det mat hos Frukt är inte godis-redaktionen och sen kollas det på tv. Där ser man en massa dumma översättningar och dålig reklam som jag tänker att jag ska blogga om. Men inte fan gör jag det. Istället skriver jag upp vad som var roligt på en lapp och sen slänger jag lappen. Eller så låter jag lappen ligga på ett riktigt bra ställe där jag sen hittar den två veckor senare och inte fattar vad som är roligt. Efter tv-sessionen är det dags att kolla av den sista mailskörden för dagen. För vid den tiden har de flesta vanliga människor gått och lagt sig och aktivitet på mailen sjunker avsevärt och man kan således maila i lugn och ro. I samband med mailandet tar jag mig dagens sista Facebookfix. Jag kallar den nattafixen (p.g.a. att denna fix oftast sker nattetid). Vid den här tiden handlar de flesta inlägg om saker som man gör på kvällen ”...borde kanske sova lite J” ”...har haft en riktigt underbart härlig dag!” ”...ställer väckarklockan på 05.30 och hoppas på det bästa...” ”...sömnlös i ...”. Men detta är även tiden på dygnet då man kan kolla av spännande inlägg som man har missat tidigare under dagen eftersom att aktivitet är så låg just då (det ska sägas att klockan vid det här laget är ca 01.37). Dessutom är det ett perfekt tillfälle att gratulera folk som fyller år och (allt som oftast) hinna först (eller näst först, Peppen brukar faktiskt hinna före. Dessutom ska det tilläggas att jag för det mesta glömmer bort det där med födelsedagar. Så nu vet ni, om ni känner er negligerade så beror det bara på att jag glömmer bort, inte på att jag hatar er).

Allt det här är väl okej kan jag egentligen tycka men häromdagen slog det mig att de flesta statusuppdateringar som jag läser tillhör människor som jag verkligen inte har någonting att göra med. Ni vet såna som man gick på samma dagis som eller nåt. Jag skiter väl för fan i vad de gör. Och då säger någon, ja men det går ju att blockera folk. Ja visst, säger jag, men då skulle jag ju behöva blockera 300+ pers och det orkar jag inte göra. Dessutom tycker jag inte att det känns helt schysst. ”ja, absolut, vi kan bli vänner. Men bara så du vet så kommer jag att blockera allt du gör.” Så nu har jag bestämt mig för att ta ett uppehåll från Facebook. Eventuellt kommer jag att festFacebooka, men där går gränsen.

Tack för den här tiden Facebook! Hoppas det var lika skönt för dig som det var för mig.

Grattis och hurra

2010-04-08T23:35:00.003+02:00

Nåt vi helt har missat här på Frukt är inte godis-redaktionen är att vi firar ett år i år. Närmare bestämt den 16 mars. Nu har det nästan gått en månad sen vi fyllde ett år. Och det missade vi. Det känns lite pinsamt. Med tanke på att vi uppdaterar så sällan så borde vi väl ändå kunna klämma ur oss ett inlägg om att vi fyller ett år. Eller? Nej, uppenbarligen inte. Men här kommer ett något försenat grattis från oss till oss.

Grattis oss.

Den där dagen då vi skapade bloggen (16 mars) skrev vi fem inlägg. Totalt har vi publicerat 68 inlägg på bloggen. Fem inlägg är typ 7 procent. Vilket kan funka för en klosteröl, men i bloggvärlden håller det inte.

Vi var unga och hungriga den där dagen (16 mars). Vi publicerade fem briljanta inlägg. Bland annat ett om att vi hade startat bloggen. Och ett om sömn. Det om att vi hade startat bloggen genererade 10 kommentar. Så många har vi inte fått sen dess. Nyhetens behag. Den dagen (16 mars) var vår blogg det största som hänt. Det är fortfarande det största som hänt för många. Mest för mig och Markve, men också för våra trogna läsare (alltså Ulrika och Anna-Lena) samt för internet, som får ytterligare en blogg att bidra med till miljarder människor världen över.

Det här inlägget blir vårt 69:e inlägg. Så alla siffror jag rabblat upp stämmer inte alls.

Grattis oss.

Mardröm

2010-03-23T16:48:00.004+01:00

Inatt drömde jag en mardröm om att vår blogg hade blivit nedstängd för att vi uppdaterade den för sällan. SÅ dåligt samvete har jag för den senaste tidens brist på inlägg. Bara så ni vet.

Sann historia.

Kylskåpet

2010-03-11T12:45:00.008+01:00

Det här är en historia ur mitt alldeles vanliga liv. Den är varken rolig eller intressant. Men den är i alla fall sann. Enjoy!

Klockan är tre minuter över tolv.

Jag tänker att snart borde väl ändå kylskåpsmannen dyka upp. Sen tänker jag: eller inte. Han sa ju faktiskt någon gång mellan tolv och två. Det kan ju betyda att han kommer dyka upp klockan kvart i två. Fan va jobbigt att han inte var mer specifik tänker jag nu. Typ: jag kommer någon gång mellan sju över tolv och elva över tolv. Det hade känts lite lättare att planera. Det är ju anledningen till att man bestämmer klockslag exakt och inte med några timmars marginal. Vi ses på stan någon gång mellan ett och fyra imorgon. Det skulle ju kunna resultera i att man blir arg. Eller ledsen. Men för hantverkare och tekniker och UPS så verkar det vara okej att vara jävligt oprecis. UPS förresten, don't get me started. De har ju typ två tider per dag. Före tolv eller efter tolv. Eller nåt i den stilen i alla fall. Vi ses på stan efter klockan tolv! Hejhejkramkram.

Bakgrundsstory: mitt kylskåp gick sönder och nu ska det komma en man för att laga detta kylskåp. Hans namn är Kylskåpsmannen. (egentligen är det Jörgen fick jag höra sen, men Kylskåpsmannen känns bättre. Det är lite ovanligare och dessutom heter han det han är, och det är ju väldigt praktiskt)

Så, vidare med mitt liv. Klockan är nu tolv noll fyra. Det knackar på dörren. Det är Jörgen. KylskåpsJörgen. Han säger hej och jag säger stig på. Han tar med sig ett gäng verktyg in. En pump, en stor väska, en verktygslåda, en röd slang och en blå slang. De typiska kylskåpsverktygen tänker jag. Lite som att sotare har såna har jättestora dammvippor som de rensar skorstenarna med. Kanske inte riktigt lika klassiskt med kylskåpsverktyg, men ni fattar.

Efter att jag har förklarat ungefär var som är fel med kylskåpet ('det är trasigt') frågar Jörgen om man kan öppna fönstren? Jag tänker: nej, Jörgen. Det här är fönster som man INTE kan öppna. Vi har även en dörr som man inte kan öppna. Men det jag säger är: ja, det går bra.

Vid det här laget börjar jag fundera på om det är nu man frågar om Jörgen vill ha kaffe. Och sen tänker jag nej men gud va jobbigt att behöva krångla sig fram till kaffebryggaren nu när han är där och mekar. Och dessutom, det är ju inte som att han är här för att jag vill det. Han är ju här för att han måste. Så jag beslutar mig för att skita i kaffet och det sociala spelet och istället försvinna in på ett annat rum och stänga dörren och låtsas göra nåt fruktansvärt viktigt.

Det bankas och sågas och donas i köket och när det börjar låta som att han är klar uppstår det ett konstigt ljud. Det låter lite som en hund som hyperventillerar. Eller typ flåsar. Ni vet när hundar har sprungit runt och jagat en boll jättelänge och har blivit helt utmattade av det och tungan hänger ner till marken. Ljudet kommer liksom i en sekvens som börjar med den hyperventilernade hunden och slutar med massa mekaniskt slammer. Det måste alltså vara någon slags robothund. Detta upprepas hundramiljoner gånger och jag inser att det nog inte är en robothund (för SÅ dålig kondition har inga hundar, inte ens robothundar) utan snarare pumpen som Jörgen hade med sig. Såklart. Hade dock varit lite roligare med en robothund. En kylskåpsrobothund.

Nu ska Jörgen gå. Jag frågar vad det var för fel på kylskåpet och Jörgen svarar att det var kompressorn. Jag säger jaha och inser att det var jävligt dumt att fråga överhuvudtaget. Dels för att jag inte bryr mig, bara kylskåpet funkar och dels för att jag inte kan nånting om kylskåp. Förutom att de är kalla och man kan ställa in mat i dem och sådär.

Nu har Jörgen gått.

Hejdå.

Ursäkta röran, vi skriver om!

2010-03-10T15:37:00.005+01:00

När man loggar in på Blogspot för att skriva ett nytt inlägg här på bloggen så kan man också välja att redigera gamla inlägg. Då dyker det upp en lista med alla gamla inlägg, och man kan redigera dem alla lite hur man vill utan att det ändrar publiceringsdag. Det här kan man ju missbruka ganska lätt genom att jag kan redigera Markves inlägg och han mina. Och nu när jag tänker på det har jag hittat flertalet inlägg som jag skrivit men inte känner igen att jag skrivit. Kanske har Markve varit där och pillat. Å andra sidan har han då gjort det med finess, för det är ingenstans det står något elakt. Men såna är vi här på redaktionen. Snälla.

På listan med alla inlägg står det också om inläggen blivit publicerade eller inte. Det här kan ju låta konstigt, men man kan spara inlägg som utkast också. Det har tydligen jag och Markve gjort. Fyra gånger. Markve har sparat tre. Jag har sparat ett.

8 oktober planerade jag tydligen att skriva ett inlägg med titeln "This is Herta!". Det skulle handla om Nobelpriset i litteratur och att jag hade tippat på Samuel Fröler. Inte särskilt kul, kan man tycka. Titeln var antagligen det roligaste med det inlägget, vilket kanske också bidrog till att inlägget aldrig blev publicerat. Såhär i efterhand kan jag känna att det var ett klokt val. "This is Herta!" är ett typiskt sånt skämt som är lite kul först, men som sen blir tråkigare och tråkigare för varje gång man säger det högt.

Under 18 mars 2009 hittar man Markves utkast till inlägget "En frukt, en godis, kalla det vad du vill du...". Det här gör mig lite nyfiken. Vad är det egentligen vi får kalla för vad vi vill? Är det till exempel banan? Är det lakritsbåtar? Varför har han skrivit "en godis"? Är det i själva verket så att han upptäckte efter att rubriken skrivits att han avhandlat inläggets syfte redan i rubriken och sen la ner för att sekunden senare skriva om veckans fight Bloggen vs Boken? Eller är det bara referensen till Alejandro Fuentes Bergström han är ute efter? Eller var det i själva verket så att han var inne och tassade på hela vår bloggs värdegrund, då man i utkastet kan läsa: "Jag har funderat lite på det här med frukt och godis. Egentligen känns det lite som att frukt inte är godis är lite gammalt.". Kanske la han ner inlägget då han hunnit använda ordet "lite" tre gånger i de två första meningarna.

Men nu kommer vi till det mest briljanta. Bara några minuter efter att inlägget om Bloggen vs Boken publicerats sätter Markve igång med ett nytt inlägg. Den här gången kallar han det för "Mobildöd". I utkastet står det att hans mobil har slutat fungera och att det slagit honom hur beroende man är av att hela tiden vara tillgänglig, men att han samtidigt blir mer stressad av när folk inte kan nå honom än tvärtom. Sen skriver han "Det här är ju" och slutar mitt i en mening. Antagligen för att telefonen helt plötsligt började fungera. Eller så dog bloggen. Det hade inte förvånat mig om nästa utkast hette "Bloggdöd".

Det kanske konstigaste utkastet jag hittade här i min lilla lista är det som heter "äger" från 25 juni. I utkastet står det ingenting. Och rubriken är skriven precis sådär. äger. Med liten bokstav. Det här gör ju att man blir sjukt nyfiken. Vad är det Markve egentligen äger? Är det han som äger? Äger han någon? Eller tvärtom? Varför har han skrivit med liten begynnelsebokstav? Missade han första tangenten och skulle egentligen skriva "Säger"? Inte för att det hade blivit mer begripligt, men ändå. Häger? Väger? Jäger? Använder Markve bloggen som ett anteckningsblock (anteckningsblogg, höhö) eller någon form av kom ihåg-lista? "Kom ihåg 'äger'. Glöm det aldrig." kanske han sa till sig själv men var till slut tvungen att skriva upp det. "Har jag papper och penna? Nej, men jag har en blogg. Låt mig skriva det där." Frågan är nu om Markve verkligen kom ihåg "äger" i slutändan? Eller om han glömde bort det till slut. "Markve, kom du ihåg att du skulle hämta äger? - Nej, helvete, det glömde jag! Då måste ju äger stå kvar och vänta på fotbollsträningen!"

Svaren på många av alla mina frågor om Markves ofärdiga inlägg kommer nog aldrig kunna besvaras. Och något säger mig att inte ens Markve kan förklara hur han tänkte. De opublicerade inläggen får helt enkelt bara vara barn av sin tid, levande dokument som aldrig fick se dagens ljus etc.

Hoppas ni känner att ni fick komma oss lite mer in på djupet nu. Vi känner inte er alls, så det var uppenbarligen inte ett tvåvägsinlägg det här. Den enda lärdom jag tror man kan dra av det här inlägget är att rensa lite oftare bland utkasten. Eller bland orden. Ibland kanske det helt enkelt räcker med att skriva "äger". Räcker så. äger.

Curling i ett ord

2010-03-03T12:22:00.004+01:00

Nu när OS är slut är det dags för oss att ta tag i verkligheten igen. Men först några väl valda ord om curling.

Curling är ju en sport som egentligen är otroligt tråkig men eftersom Sverige är bra i det så kollar vi på det ändå. Och jag är jävligt glad att jag kollade på det för sällan har jag blivit så positivt överraskad av en kommentators ordval som när Katarina Hulting säger följande:

- Oj, det där är en riktig rackabajsare!

Hon plockade upp ett ord från bottnen av barndomens glänsande sjö, putsade av det, gav det nytt liv och slängde in det i en curlingmatch. Underbart! Detta fick ju naturligtvis oss på redaktionen att hoppa högt av glädje och välkomna tillbaka detta förlorade ord. Därför ber vi er nu alla att göra detsamma. Ta till er ordet rackabajsare och sprid det för vinden! Det är curlingen värd.

Veckans mått - hyllmeter

2010-02-15T19:38:00.004+01:00

Vad är en hyllmeter?

En hyllmeter är i princip en helt vanlig meter med den avgörande skillnaden att den utgörs av böcker som står i en bokhylla. (Som att en gatmeter skulle vara en meter bestående av kullerstenar på en gata.) Då kan man ju fråga sig varför man måste ha ett särskilt mått på böcker i en bokhylla och inte bara använda sig av måttenheter som redan finns? Eller kanske framförallt komma på ett bättre sätt att mäta böcker på. Jag föreslår enheten styck. Det känns på något sätt mer naturligt att mäta böcker i styck än i längd.

- Hur mycket böcker läser du på ett år?

- Ja, kanske 0,23 hyllmeter ungefär.

- Jahaja. Är det en väldigt tjock bok då eller är det flera smalare?

- Nej, det vet jag inte. Jag vet bara att det är 0,23 hyllmeter. På ett ungefär.

Kanske har den här enheten vuxit fram därför att man kan mäta böcker på olika sätt. Till exempel kan man ju lägga ut massa böcker på golvet i en lång rad, eller varför inte stapla dem på varann på högkant? När man har staplat böcker på högkant i en meter så utgör dessa böcker trots detta inte en hyllmeter. Men det beror inte på att de inte står i en hylla för böcker som står fint efter varann på golvet kan ändå mätas i hyllmeter. Bokhyllan är alltså inte den avgörande faktorn här. Och inte heller längden som böckerna utgör. Istället verkar det som att det är sättet man placerar böckerna på som tillsammans med längden och det faktum att de går att placera i en bokhylla utgör grunden för vad en hyllmeter är. Aningen komplicerat, men för snickaren som kom på enheten var säkert allt glasklart.

Okej, men varför behövs måttet hyllmeter? Jo, därför att riktigt stora bibliotek ska kunna säga saker som:

- Du, vi har 140 000 hyllmeter böcker,

och vanliga människor kommer att förstå att det är jävligt mycket böcker.

- 140 km liksom! 14 mil! Böcker! AAAHHH!

I och för sig skulle ju det riktigt stora biblioteket istället kunna säga:

- Vi har 7 miljoner böcker.

Jag tror att folk skulle förstå att det är rätt mycket det också.

Asociala medier

2010-02-11T12:14:00.002+01:00

Det här med sociala medier fascinerar mig mycket. Twitter, Facebook, Flickr, Myspace, LinkedIn, Yourspace, Critter, LinkedOut, Lunarstorm, Spitter, Kickr, Tickr, you name it. Och så det nya då: Buzz. Smaka på ordet. Buzz. Buzz, buzz, buzz. Buzz. Visst är det fantastiskt? På Buzz kan man göra allt och lite till. Och precis som de hundra första meddelandena från Facebooks barndom så går de första buzzarna ut på att man inte förstår någonting. Det verkar vara själva grejen med sociala medier. Att man inte ska förstå något. Jag antar att det är däri det sociala ligger. Man kan samlas kring faktumet att ingen förstår någonting och det skapas en social och bra stämning.

Har ni tänkt på det här med sociala medier och hur konstigt det är? Blir det inte lite överdrivet ibland? Jo, det blir det. Det blir så socialt att det blir översocialt. Folk orkar inte med det sociala till slut. Man ska bonda med så många människor att man till slut inte står ut. Och då har det blivit ett asocialt medium. Något som inte kan vara socialt. Något som kanske gör tappra försök, men misslyckas. Och när det väl blivit ett asocialt medium kan man börja om igen och försöka få mediet att bli socialt igen. Låter som en rätt omständlig och rentav obehaglig process. Varför jobba häcken av sig för att få ett medium att vara så socialt som man vill ha det bara för att sen behöva inse att det blivit asocialt och börja om igen? Värdelöst.

Jag vet inte vilket av alla asociala medier jag ska välja. Men det verkar som att jag har valt det mest utdöda: Bloggen. Nu ska jag gå och buzza. Sen ska jag duscha.

(Jag vill bara poängtera att jag med 'medium' inte någonstans menar någon som påstår sig ha kontakt med andevärlden. Även om asociala medium också vore kul att skriva om.)

Konsten att uppfinna det fyrkantiga hjulet

2010-02-01T20:38:00.009+01:00

Idag kom jag att tänka på ett tv-program som jag såg för ungefär 100 år sedan. Jag kommer inte ihåg vad det var för program (men om jag får gissa skulle jag säga att det var Lilla Sportspegeln med Jakob Hård, men det verkar på något sätt lite märkligt. Läs vidare så förstår ni säkert) men det handlade i alla fall om barn som hittade på egna ord. Och självklart var ju föräldrarna och alla andra vuxna som var med i programmet så fruktansvärt jävla stolta och fascinerade över dessa genier till barn. Hur som helst var det ett barn som hade kommit på det till synes briljanta verbet fickla. Till synes säger jag därför att då jag såg programmet (återigen, det var typ 100 år sedan så jag kan ha glömt något vitalt) rycktes jag med i fascinationen kring detta makalösa ord. Jag tyckte helt enkelt också att ungen var ett geni. Att fickla betyder för övrigt (om jag minns rätt) att lysa med en ficklampa på det där sättet som barn lyser med ficklampor. Det vill säga de lyser inte med den för att kunna se något i mörker utan snarare för att de tycker att ficklampor är jävligt kul. Och visst är det kul med ficklampor, men det är inte det det här inlägget ska handla om. Rent krasst skulle man dock kunna hävda att barnet hade hittat på ett annat ord för lysa med ficklampa. Detta kan ju vara fint, men det är knappast revolutionerande.

När detta enkla faktum gick upp för mig blev jag mycket besviken. Här hade ett barn som hade kommit på ett nytt ord för lysa med ficklampa fått prime time-tid i SVT och jag hade dessutom trott att barnet var ett geni. Det enda ungen hade gjort var ju att ta ett substantiv och ändrat om det till ett verb med innebörden det man gör med substantivet. Som till exempel de existerande verben bila eller cykla. Som att skära med kniv skulle heta knivla. Problemet med ett sånt här ord blir ju att om man vill lysa med en ficklampa för att faktiskt lysa upp något skulle vi behöva ytterliggare ett ord. Kanske lampla skulle kunna funka? Fast det skulle ju krocka med ordet för vad man ska kalla det en lampa gör som inte är att lysa. Vad det nu är. Ordet för att sitta på en stol skulle ju bli stola, men vad skulle ordet bli för stå på stolen? Eller ska man ha samma ord för olika saker? Jag ugnar skulle alltså kunna betyda att man bakar en kaka eller kanske att man gör lasagne eller bara att man rengör ugnen. Om vi då skulle lösa situationen genom att kalla kakbaket för kakla vad skulle vi då kalla det vi gör när vi äter kakan? Som ni märker går allt åt helvete.

Nu känns det lite som att jag har suttit och rapat upp exempel (exemplat) i en timme men det jag egentligen är ute efter är detta: försök inte att hitta på egna ord. Det finns redan jättemånga. Och OM ni kommer på ett nytt ord så ta för fan inte upp det i Lilla Sportspegeln! Ring Fredrik Lindström eller nån istället.

Att leva på kanten

2010-01-27T01:33:00.004+01:00

Vi på redaktionen för Frukt är inte godis tycker om flera olika saker. Men något som vi tycker om mer än allt annat är att leva farligt. Eller on the edge som vi brukar säga till varann.

Lilla spöket Laban

2010-01-25T23:58:00.004+01:00

Det finns mycket som tyder på att Linda Skugge använder sig av en spökskrivare när hon publicerar artiklar och krönikor, men mest är det en sak: Ingen kan vara så korkad.

Och bara så ni vet, så skulle det aldrig falla mig in att skriva om det här. Jag tror aldrig det har hänt att jag tycker något är pinsamt.

Eller, va? Jo.

En bild säger mer än tusen ord

2010-01-14T02:03:00.005+01:00

Eller? Säger verkligen en bild mer än tusen ord?

Jag har funderat på det här ett tag och jag måste säga att jag är jävligt skeptisk. Okej att det finns vissa bilder som säger mer än tusen ord men att alla bilder skulle vara mer värda än tusen ord? Nej, där sätter jag ner foten. Det är ju fan inte sant. Det finns ju så fruktansvärt mycket dumma bilder som inte säger ett skit. Där har du fyra ord. Varken mer eller mindre.

Tänk på saken, tusen ord. TUSEN ord! Det är fruktansvärt många ord det. Äckligt många ord, skulle många hävda. Ja, det går nästan inte att förstå hur många ord det är. Tänk vad mycket man kan säga med tusen ord. Jag gissar att den som kom på uttrycket en bild säger mer än tusen ord nog inte var en sådan hejare på det här med ord. Istället för att säga jag hatar dig till sin värsta fiende kanske han istället målade en bild på en dödskalle (dödskalle, förresten? Vafan är det för ett jävla ord? Klart som fan att skallen är död. Det är ju bara en SKALLE. Visa mig en skalle som lever och inte sitter fast på en kropp. Nej förresten, gör inte det. Det skulle vara rätt äckligt.). Och det kanske funkar för vissa. Men troligtvis inte för de flesta. Och betänk detta: med tusen ord skulle han kunna ha sagt jag hatar dig 333,33333333 gånger. Och det känns kanske lite värre än en bild på en dödskalle. Eller vad vet jag.

Vidare menar man ju med uttrycket en bild säger mer än tusen ord att ord inte skulle kunna betyda mer än en sak. Och det är väl ändå inte sant. Tänk om det är ett ord som betyder fyra saker. Eller tusen ord som betyder fyra saker. Då betyder helt plötsligt en bild 4000 ord. Eller om det är tusen ord som inte betyder någonting, typ buinf, då betyder således en bild ingenting. Jag vill mena att det finns massor av ord som betyder massor av olika saker och får en att känna massor av olika saker. För att göra ett vetenskapligt experiment låt oss säga att vi har ett ord som betyder 2 saker. Och så lägger vi därtill ytterliggare ett ord som betyder två olika saker. Då är vi uppe i totalt 4 olika kombinationer av orden. Och om man forstätter så kan man komma upp i tusen olika varianter på bara några få ord! Alltså en bild säger mer än några få ord är nog ett mer korrekt ordspråk. Inte lika catchy men troligtvis mer sant. (Okej, det där var ett rätt dåligt vetenskapligt experiment, men å andra sidan har ju jag aldrig utgett mig för att vara varken vetenskaplig eller experimentell)

Och, för att 'prove my point': vilka tusen ord säger den här bilden?

Vita lögner

2010-01-11T16:50:00.005+01:00

"Vad hände med nyårslöftet om att uppdatera bloggen oftare?" frågar vän av ordning. "Vad hände själv, gubbjävel?" frågar vi på redaktionen. Just det.

Nyårskrönika

2010-01-05T12:09:00.009+01:00

Vi har kommit till den stunden på året då vi på Frukt är inte godis-redaktionen summerar det år vi lämnat bakom oss. 2009. Svininfluensans år. Eller året då vi alla började skriva provocerande ord på internet för att se hur mycket koll FRA egentligen har. Året då en hel värld sörjde Michael Jackson och året då Christer Fuglesang fick åka upp i rymden igen (han börjar nästan få rutin nu). 2009 var året då Tiger Woods spelade golf. Inget mer.

2009 var också året som kom efter 2008, även om många hade hoppats på att få uppleva 2007 igen. Dessutom fick vi under förra året lära känna tre underbara fruar i Hollywood. Det är förresten intressant att just jag tar upp Hollywoodfruarna, eftersom jag såg dem först för några dagar sedan och fick väldigt värdefulla tips om hur man ska göra när man har för mycket läppstift på sig och det kladdar av sig på vinglas. Tack för det.

Här på redaktionen var 2009 det år då vi kunde konstatera att frukt inte är godis i Grythyttan, Virserum, Vadstena, Strasbourg, Paris, Osnabrück, Flörsheim, Köpenhamn, London, Barcelona, Helsingfors, Åbo och Nyköping heller. Vi ska kolla upp resten snart.

Annars hände det inte så mycket 2009. Inte lika mycket som det har hänt alla andra år. Jag passade på att gå in på Wikipedia för att kolla lite på vad jag hade missat. Och det var väldigt mycket. Jag kände igen några punkter, men resten inte alls. Det är bara att bita i det sura äpplet (som inte är godis) och erkänna sig besegrad. You got me, 2009. You got me good.

Men för att våra läsare inte ska bli helt lottlösa kommer här en kort lista över årets bästa, alla kategorier (utom en, årets radiopersonlighet kommer inte vara med):

Årets album: Melody Gardot - My One and Only Thrill (jag har inte lyssnat på albumet alls, men sett reklamen 5 miljarder gånger)

Årets låt: Olle Ljungström - Vila vid denna källa

Årets film: Alvin and the Chipmunks - The Squeakquel

Årets händelse: Berlinmuren faller (det här kan också ha hänt för 20 år sedan)

Årets träd: Alm och bigarrå

Årets soppa: Borstj (också årets soppa 1974)

Årets maträtt: Borstj (också årets soppa)

Årets Facebook-grupp: Vi som vill jobba på Uplands Nation (29 medlemmar i skrivande stund)

Årets pryl: Huvudmassören

Årets hund: Den här (ingen aning om vad den heter, vi kan kalla den Elton Johnny)

Årets polishund: Den här (han heter säkert Bengt Svensson)

Årets Börje: Salming (tätt följd av Ahlstedt)

Och slutligen, kategorin som är värld att utveckla...

Årets personlighet: Björn Ranelid. Denne man bland möss, vars förträfflighet ligger bortom det vi någonsin kunnat ana och framför det vi inte ser. Mannen som kan uttrycka sig om vadsomhelst närsomhelst och hursomhelst utan att bry sig, eller genom att bry sig. Ingenting är för litet eller för stort för honom, there ain't no mountain high enough. Björn Ranelid. Smaka på namnet. Han lär göra det.

2010 kommer bli ett år fyllt av skratt. Och av gråt. Och av mycket, mycket mer. Vi lovar att hålla ställningarna på bloggen och uppdatera om var frukt är godis (ingenstans) och var det inte är det (överallt). Men en sak är säker: 2010 är med allra största sannolikhet bloggens år. Det är dags att bloggen får ett uppsving. Starta din egen blogg och märk snabbt att folk hyser ett oerhört stort intresse över vad du har att säga.

Gott nytt år!

God jul!

2009-12-25T13:22:00.004+01:00

I och med detta inlägg av det kortare slaget vill Frukt är inte godis-redaktionen önska alla sina läsare (och andra som råkar ramla över bloggen) en riktigt god jul och ett gott nytt år! Men vi börjar med god jul. Det finns nämligen en stor risk att Frukt är inte godis's årskrönika kommer dyka upp här före nyår, och i så fall vore det dumt att skriva gott nytt år på nytt.

Julen är ju känd som godisets högtid, och i många hem äter man mandariner på löpande band, som om det vore godis. Det är det såklart inte. Vi har fått in många läsarfrågor angående just mandariner och huruvida de är godis eller inte. Men vi kan försäkra er om att inte heller mandariner är godis. Det är frukt. Så lägg ner mandarinen och hugg in på andra laget i Aladdin-asken. Det är inte ett tips, det är en order.

En synnerligen god jul önskar vi er!

/Peppen och Markve

Om mormoner och vampyrer

2009-12-03T13:40:00.004+01:00

Härom kvällen råkade jag kolla på kulturnyheterna. Jag säger råkade eftersom jag inte brukar kolla på kulturnyheterna, men jag fastande av någon anledning på SVT 1 när jag satt och sappade i soffan. Kanske för att det var jobbigt att sappa längre än så eller kanske för att det faktiskt var något intressant inslag just då. Jag minns inte. Hursomhelst kommer efter ett tag ett ursäktande från programledaren. Hon ursäktar sig för att ”en inbjuden recensent” i ett tidigare program om den nya Twilightfilmen hade dragit paralleller mellan mormoner och våld. Vafan? Hur i helvete lät det undrar man ju då? Såhär kanske:

– Eva, vad tyckte du om den här filmen?

– ja, alltså vampyrer är ju lite som mormoner. De slåss och dödar varann och dricker blod. Tack för mig!

– Tack Eva för den analysen.

Men så kollade jag upp på SVT Play hur det egentligen hade varit. Såhär:

– Ja, alltså Stephenie Meyer (författaren av twilightböckerna /red.) är ju mormon, men det märks inte så mycket förrän i fjärde boken då tjejen råkar få spö av vampyren. Och är bara glad och tacksam. Sånt är inte kul.

På riktigt alltså. Det var det här hon sa.

Mycket märkligt.

Frukt är inte godis i Barcelona

2009-11-23T19:02:00.004+01:00

I helgen var delar av Frukt är inte godis-redaktionen i Barcelona för att roa sig och utföra bloggrelaterat arbete. Och som vi länge misstänkt är frukt inte godis i Barcelona heller. Däremot är frukt artitektur i Barcelona.

Några av tornen på La Sagrada Familia har nämligen frukt i toppen. Vi på Frukt är inte godis-redaktionen är extremt uppspelta över det här då vi också bär på övertygelsen att frukt är arkitektur. Nu finns det alltså bevis. Fantastiskt.

Oklara begrepp del 1

2009-11-12T01:23:00.007+01:00

Snortidigt. Smaka på ordet. Eller nej, gör inte det förresten. Smaka inte på det. Men säg det några gånger. Efter ett tag börjar det tappa sin mening. Och nu undrar jag: Hur tidigt är snortidigt? Och vad har snor med att göra hur tidigt något är? Går snor upp extra tidigt?

En teori är att man förr i tiden, när man inte hade väckarklockor, helt enkelt förlitade sig på att man vaknade när snoret börjar kännas i näsan. Man lät bli att snyta sig innan man la sig och man vaknade snortidigt. Det var ju alldeles för tidigt såklart, så man gick upp och snöt sig, la sig igen och det slutade med att man försov sig. Men första gången man vaknade var snortidigt.

En annan teori har att göra med den gamle officern Jonas Snor som levde kring 1840. Han gick alltid upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Han brukade knacka på hos sina grannar och säga hej. Ett ganska osympatiskt drag tyckte många. Det var ju alldeles för tidigt. Grannarna myntade uttrycket snortidigt på ett möte i bostadsrättsföreningen och hux flux var det osympatiskt att gå upp tidigt.

En tredje teori hur snortidigt uppkom kommer från berättelserna om Mumin. Snorkfröken gick ofta upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Men på grund av ett tryckfel blev det som skulle heta snorktidigt snortidigt.

Den sista teorin, och som kanske är den mest sannolika, är att snortidigt egentligen är en sammandragning av "Sno är tid i GT" och att sno skulle vara någon slags Göteborgs-slang för tid. Oerhört logiskt.

Tack Ulrika för att du använde ordet sådär oprovocerat. Nu vet jag plötsligt vad jag ska doktorera i. Inget för okänsliga.

(Angående bilden så kom den upp på Googles bildsök som sjätte träff när jag sökte på "snor".)

Hur man slår ihjäl tid en vanlig måndag

2009-11-09T13:34:00.004+01:00

En variant är ju att sova till tolv. Eller typ ett. Eller ännu längre. Och sen gå upp och inse att det inte är helg längre och att man har sovit till tolv. Eller typ ett. Eller ännu längre. Då är dagen oftast förstörd och man väljer att göra ingenting eftersom man ändå ska lägga sig snart.

En annan variant är att titta jättemycket på tv. Kanske en timme eller två. Kanske tio timmar. Kanske mer. Fruktansvärt mycket tv kan man trycka i sig på en måndag. Men även här inser man efter ett tag att det inte är helg längre. Mitt i ett avsnitt av Extreme Home Makeover.

En tredje variant är att titta ut på höstlöven och tänka att de är katter. Men det vore ju faktiskt bara konstigt. Löv är inte katter (ny blogg startas snart på http://intekatt.blogspot.com). Löv är löv. Men titta på dem kan man. Och minnas hur gröna de var en gång i tiden. Löven alltså. Inte katterna. Det här var mitt försök att göra bloggen lite djup. Gick sådär.

Eller så går man bara och köar i 2 timmar och 45 minuter för att få vaccin.

IQ-befriad reklam

2009-11-02T01:42:00.003+01:00

Jag har alltid gillat IQ's reklamer. Den med Lill Lindfors som sjunger "Rus" är skitbra. Men deras nya reklam med Olle Ljungström som slaktar "Vila vid denna källa" gillar jag inte alls. Okej, jag förstår syftet, texten etc. Men kunde de inte låtit göra en bättre inspelning? Det skulle alla tjänat på. Jag, du, alla. Inte Olle Ljungström då, men han kanske kan göra reklam för autotune istället och tjäna grova pengar.

Apropå IQ-befriad reklam så har jag sett att Apotekets obehagliga reklam för Apoliva fortfarande går på TV. Ni vet den med kvinnan som mimar till musik och ser lite läskig ut. Jag funderar på att göra en parodi på den, spela in mig själv och lägga upp på YouTube. Känns som något jag skulle kunna göra. Typiskt mig.

Är bakelser godis?

2009-09-28T14:54:00.003+02:00

I helgen var Frukt är inte godis på rephelg i ett avlägset och bortglömt hörn av Uppland. Visserligen inte som representanter för bloggen, utan som helt vanliga människor. Under denna helg konsumerades det godis och ibland en och annan frukt, men frukt är ju som bekant inte godis. Svårare blev det dock när bakelserna kom fram. Vad är egentligen en bakelse? Är det godis? Är det frukt? Det hela satte i gång en livlig debatt med flygande petit-chouer, krossade fönster och gråtande barn som resultat. För att sätta stopp för liknande händelser tänker jag härmed ge mig på att reda ut begreppet bakelse.

Jo, såhär ligger det till: bakelser är en slags uppfinning där man på ett slugt vis har försökt korsa bröd med godis för att förvirra och lura hederligt folk. Detta säger NE.se om påfundet bakelse: "sött bakverk i portionsstorlek med fyllning och ofta garnering, glasyr e.d." Och där har vi också svaret: det är ett sött bakverk. Ergo: bakelser är inte godis.

Nästa vecka: är kött godis?

Lost & Found

2009-09-25T11:05:00.004+02:00

Eller ja, det är inte så mycket Lost men det är å andra sidan desto mer Found. Det här hittade jag idag (eller egentligen igår) bland mina anteckningar på datorn. Rubriken var Ironi i Vardagen.

Härom veckan var jag ute och åkte buss. Inte själv alltså. Det fanns en chaufför och massa andra människor i bussen också. Hursomhelst var bussen på väg till Stockholm.

Och that's it. Det är det enda som står skrivet under rubriken Ironi i Vardagen. Vafan är det som är ironisk med det här? Och vad är det för vardag? Jag åker ju aldrig buss till Stockholm. Om jag åker till Stockholm så tar jag väl för fan tåget som alla andra vettiga människor. Men kanske är det här vi hittar ironin. Ironin är helt enkelt att jag om vardagarna inte åker buss till Stockholm. Tänkvärt.

Så vet du att du har gått upp i tid - del 1.

2009-09-23T09:52:00.004+02:00

Jag har ofta legat sömnlös och undrat över hur man vet att man går upp i tid om morgnarna. Och med "i tid" menar jag inte i tid som i att man går upp klockan 05.30 varje morgon, utan snarare i tid som i relation till sin egen och sina vänners dygnsrytm. Men nu har jag kommit på ett revolutionerande sätt att ta reda på det! Detta sätt lyder som följer:

Om färre än 10 av dina Facebookvänner har uppdaterat sin status på morgonen när du vaknar har du gått upp i tid.

I morse gick jag upp i tid. Så det så.

Falskt alarm

2009-09-17T23:05:00.001+02:00

Förlåt, falskt alarm! Frukt är inte godis i Nice heller. My bad. Jag trodde för en sekund att frukt var godis. Men nej, det var inte godis här heller. Jag känner en otrolig lättnad, tacksamhet och glädje. Och 55 andra känslor.

Frukt är godis i Nice

2009-09-17T00:19:00.002+02:00

Jag beklagar. Men i Nice pekar allt på att frukt är godis. En chock för oss alla här på Frukt är inte godis-redaktionen.

Manifestet

2009-09-10T13:09:00.002+02:00

På min gamla lågstadieskola i skolmatsalen kunde man hitta två planscher. På den ena planschen stod det ”Frukt är godis” och bilden visade två barn som tryckte i sig päron. Den andra planschen föreställde ett potatisland och på den kunde man läsa ”Tänk om vi inte hade potatis.”. Ett budskap lätt att ta till sig, lätt att förstå och som väcker tankar. Tänk om vi inte hade potatis. Världen skulle verkligen vara upp och ner. Men att frukt är godis är inget man tar till sig på grund av övertygelse och förståelse. Att frukt skulle vara godis är något man som liten tvingas acceptera i brist på egna åsikter och självständighet. För vilket barn skulle säga emot sina föräldrar, sin lärare eller en plansch i skolans matsal?

När man konfronteras med ett konstaterande tar man direkt ställning. Antingen håller man med eller så gör man det inte. Hos mig väckte potatisplanschen betydligt större sympatier än fruktplanschen. Potatisplanschens budskap var något jag höll med om. Jag kunde plötsligt sätta mig in i en värld utan potatis. Det var betydligt svårare för mig att sätta mig in i konstaterandet att frukt är godis. För det visste jag var inte sant. Men skolan trodde nog att de hade lurat mig och alla andra barn. De hade fel, de hade inte lurat någon.

Vi lever i ett samhälle där många går runt i tron att frukt är godis. Missförstå mig rätt, de flesta vet egentligen att frukt inte är godis. Godis är syntetiskt framställt och innehåller ofta gelatin, medan frukt växer i naturen och sällan har minsta spår av gelatin. Alltså stämmer det inte rent vetenskapligt. Men redan som barn får vi höra att frukt är godis. Flertalet väljer dessutom att sprida vidare samma tro och övertygelse till sina egna barn. Hur kommer det sig att man försöker lura i människan något som bevisligen inte är sant? Resulterar inte det i att man i vuxen ålder ser tillbaka på sin barndom och tänker att man levt med en lögn?

Frukt är mycket nyttigare än godis. Ja, så är det förstås. Men håller det argumentet som grund för hela frukt är godis-rörelsen? Jag och många med mig säger nej, andra säger ja. Hade det inte räckt med att säga att frukt är nyttigare? Måste man för att kunna övertyga likna något som bevisligen inte är godis med något som är det? I ett tafatt försök att göra frukt mer attraktivt och spännande för folket i allmänhet och barnen i synnerhet har man valt att likna frukt vid godis. Frukt är jättegott, javisst! Frukt är verkligen godis! Men det är inte sant. Frukt är inte godis. Det är som att någon plötsligt skulle få för sig att säga att politik är en sällskapslek för att få barn mer vänligt inställda till det politiska systemet.

Om nu frukt verkligen är godis borde väl godis också vara frukt. Själva poängen med att likna något vid något annat är att man ska kunna göra det från båda hållen. Men jag tror de flesta är överens om att godis inte är frukt. Fråga vem som helst och du kommer få samma svar. Nej, godis är sannerligen inte frukt. Men jag kan sätta både en och två kronor på att samma person skulle kunna gå med på att frukt är godis. För det har man lärt sig i grundskolan. Att frukt är godis och att världen skulle se annorlunda ut utan potatis. Det är de två stöttepelarna på vilket vårt samhälle vilar.

Låt oss fundera på relationen frukt och godis och sätta oss in i några situationer där man, om frukt nu är godis och tvärtom, skulle kunna jämställa de båda utan konsekvenser. Vi kan börja med exemplet om lördagsfrukten. Om frukt verkligen var godis skulle andelen barn som bara får äta frukt på lördagar vara större. Barnen skulle inte få äta frukt vid något annat tillfälle, möjligtvis undantaget jul och påsk (hur svårt det än är att få in mer än en frukt i ett påskägg). Det huvudsakliga tjatet man skulle få höra i en livsmedelsbutik i en konversation mellan förälder och barn skulle röra frukt och hur mycket barnet vill ha frukt fast det inte är lördag.

Om frukt verkligen var godis skulle fruktstunden försvinna, för man kan väl inte ha en stund på dagis eller lekis där alla barnen får äta godis och lyssna på en saga? Skulle ni verkligen vilja sätta era barn på ett dagis där man inte får äta frukt för att frukt är godis? Nej, jag trodde väl inte det.

Om frukt verkligen var godis skulle den populära efterrätten päronhalvor med After Eight, som var en storsäljare under 80- och 90-talet, kunna beskrivas som godis med godis. Det låter i mina öron som något som är betydligt mer onyttigt än bara godis.

Hur tänker ni? Ni, föräldrarna som lurar i era barn att frukt är godis. Ni, lärarna som hävdar att frukt är godis och att världen skulle gå under utan potatis. Ni, fruktälskarna som vill framhäva er favoritföda utan hänsyn till vilken vändning dessa orimliga jämförelser med godis tar. Hur tänker ni?

Frukt är inte och har aldrig varit godis. Tron på att frukt är godis har förstört många barns liv och om vi inte stoppar lögnen i sin vagga kommer generation efter generation att få men för livet. Vill vi verkligen leva i en värld där folk tror att frukt är godis? Vill vi verkligen leva i en värld där barn tror att något kan vara något annat fast det inte stämmer? Hade inte ni tänkt annorlunda om frukten och godiset om ni fick en andra chans?

Kan vi nu inte enas om att frukt inte är godis? Kan vi nu inte komma överens om att frukt är frukt och godis är godis? Kan vi nu inte väcka fruktälskarna ur deras dvala och berätta för dem att spelet är slut och att frukt fortfarande bara är frukt? Allt är förlorat, allt är en stor bluff. I slutet av dagen är frukt inte godis. Tänk istället på hur världen skulle vara utan potatis.

Fem fakta om Körslaget

2009-08-24T15:46:00.003+02:00

Körslaget kommer till Uppsala. De räknar med att locka många sångare från Sveriges körtätaste stad. Lycka till. Alla vet ju att Uppsalas körliv innehåller så mycket mer sex och sprit än vad som finns i programmet. Låter astrist. Jag hade egentligen tänkt att göra en "fem fakta"-grej om det här men kom på att det inte var så mycket fakta jag rabblade upp som det att det var saker jag tyckte. Som i och för sig stämmer. Men ändå.

Andreas Lundstedt ska tydligen leda kören här. Det blir spännande. Undrar om de planerar att sjunga något av Alfvén. Eller Whitacre. Eller Sven-David. Frågorna är många, och svaret är antagligen nej. Det blir kanske nåt från Grease. Kanske O Fortuna unisont. Kanske något jazzigt arr av Robert Sund. Antagligen inte, men man kan ju hoppas.

Amy Diamond ska vara ledare för någon kör också. Sveriges yngsta dirigent antagligen. Hur gammal är hon? Sju? Fem? Oklart. Hon kanske kan leda en kör med möss.

FAN I HELVETES JÄVLA SKIT

2009-08-16T21:43:00.002+02:00

Ja, så kan det låta på Frukt är inte godis-redaktionen en alldeles vanlig dag. Och det behöver inte betyda att något fruktansvärt har hänt. Nej, det kan vara något så trivialt som att någon av oss råkade lägga två sockerbitar i kaffet fast man egentligen bara ville ha en. Men varför? undrar ni. Varför använda så starka ord? Jo, det ska jag tala om för er: för att jag gillar att svära. Jag kan ju inte prata för Peppens del men jag, jag älskar att svära. Det är skönt att svära. Det är tillfredställande att riva av en rejäl jävla svordom. Och ofta kan en tråkig sak bli roligare med en svordom eller två. Det är lite som när man var liten och just hade upptäckt svordomar och använde åtminstone två i varje mening trots att det inte alls passade eller behövdes. Fan va gott med en jävla tårtjävel, kanske man sa någon gång. Inte särskilt passande men förbannat roligt. Och kanske är det för att jag innerst inne fortfarande är ett barn som jag gillar att svära. Men oavsett vad det beror på så finns det få saker som gör mig så glad som ett fult ord.

Men vad är egentligen grejen med att inte få svära? Vad är det som är så farligt med svordomar? Jag tycker att man ska få svära om man vill svära. Därför har jag kommit på ett nytt ordspråk för att poängtera detta. ”Hellre en svordom om dagen än en dag om svordomar”. Jag vet att det kan låta lite konstigt men om man tänker, i brist på ett bättre uttryck, outside the box inser man snart att det faktiskt är sant. Och jag tycker att vi har alldeles för få ordspråk som är sanna. Tänk er en hel temadag bara om svordomar. Fy fan va tråkigt. Då är det bättre med en liten svordom här och där på daglig basis.

Sprid buskapet: våga vägra avstå från att svära!

En gammal bekant

2009-08-14T16:20:00.007+02:00

Idag när jag var på väg ner till stan för att luncha med Markve cyklade jag förbi en gammal bekant. Jag kom först inte riktigt ihåg varifrån jag kände igen personen. Jag cyklade förbi i full fart, undvek att hälsa och funderade på det i några meter till. Sen kom jag plötsligt på vem det var. Kvinnan utanför fönstret. Och ja, hon stirrade på mig även den här gången.

Obehagligt tycker jag. Lite grann i alla fall. Okej om hon gör det utanför mitt köksfönster (fast egentligen inte), men när hon är ute och går bland annat folk kan hon väl ta en paus från sin favorithobby. Ja. Tänk om alla skulle göra så. Vore fruktansvärt.

Det här kan vara det mest meningslösa blogginlägget någonsin.

Roadtrip och roadkill

2009-08-02T15:36:00.002+02:00

Veckans roadtrip är avslutad. Skara fram och tillbaka på 28 timmar. Kan rekommenderas! Trevligt sällskap och trevligt bröllop. På hemvägen åt jag på exakt samma McDonalds som jag åt på för precis en vecka sedan. Creepy. Jag är nästan stammis på Donken på vischan.

Det var mängder av roadkill längs hela vägen. Fascinerande. Kunde inte fota alla (inget alls faktiskt, hade ingen kamera med mig), men jag kan försäkra er om att de alla var fantastiska.

Semester

2009-07-29T21:38:00.002+02:00

Som jag har förstått det tar man som bloggare ibland semester ifrån bloggandet. Ofta infaller denna semester på sommaren och krockar således med vanliga semestrar. Detta kan ha ett syfte. När vanligt folk har semester åker de nämligen till öde öar utan internet, telefon eller rinnande vatten. Därför spelar det ingen roll hur mycket man bloggar eftersom dessa människor ändå inte kommer kunna läsa det. Kanske känner många att man måste tona ner det här med internet när man går på semester. Stämmer det? Jag tror det. Eller snarare: jag tror att folk tror det.

Det jag vill säga med det här inlägget är egentligen bara att jag helt sonika har tagit bloggsemester. Men det har ni säkert redan märkt. Kanske lite konstigt att blogga om att man inte bloggar men det måste göras någon gång och varför inte just idag? Det är ju ändå onsdag.

Nu kanske någon blev orolig att det inte kommer bli några fler blogginlägg. Ni kan vara lugna. Jag håller nämligen på och laddar för en riktig pangtermin för Frukt är inte godis.

Men just nu alltså: semester!

På återseende på ett internet nära dig.

Frukt är inte godis i Osnabrück

2009-07-24T07:41:00.001+02:00

Hej blog,

Nu är jag i Osnabrück och konstaterar att frukt inte är godis här heller. Och att tyska tangentbord har bztt paa y och z och att a (a alltsü) inte finns. Jag ska försöka skriva sü att fingrarna glöder i alla fall, men det blir bara lite extra roligt när en del bokstäver blir nügot helt annat. Tzp ü. Och a. Ja. Ni fattar. Tzskland är ett crayz land.

Igür üt vi piyya pü en knasig restaurang, som hette Bar Celona. Fzndigt! (Fyndigt alltsü) Gott och nzttigt! Men framförallt väldigt gott.

Snart üker vi vidare pü nza spännande och okända mül, kanske Danmark, kanske Sverige, kanske nügot annat. Kanske Etiopien. Jag tror inte det, men man vet ju aldrig faktiskt.

Vill ocksü passa pü att hälsa till alla därhemma. Mamma, pappa, Markve, Jesus och hela gänget. Ni vet vilka ni är. Snart är jag hemma igen och dü blir det üka av.

Puss och kram!

Frukt är inte godis i Paris

2009-07-21T14:48:00.001+02:00

Precis som titeln mycket riktigt påpekar så är inte frukt godis i Paris. Däremot är öl godis. Därför sitter jag och Mayyos nu på en bar i centrala Paris och dricker gott. Men vi äter inte gott. Det har vi gjort tidigare idag. Frukost intogs vid tiotiden på Champs Elysées och bestod av cappucino och pannkakor. Jag hade på mig en gul piké (den här meningen var ett försök till modebloggande, ska inte upprepas). Det har jag i och för sig fortfarande. Ikväll ska vi försöka äta i Montmartre, och hoppas på bättre service än i Strasbourg. Har också fått tips om Hemingway bar av Martin Westberg. Men då all resterande reskassa gick åt till de där pannkakorna kan jag nog drömma om att besöka den. Jag vet inte hur man gör radbrytningar i mobilen, därför blir allt jag skriver löpande text. Hej hej.

Strasbourg

2009-07-20T08:49:00.002+02:00

Jag kan glädja våra läsare med att frukt inte är godis i Strasbourg heller. Jag frågade några fransmän, Babar och Claude, som sa mycket riktigt att frukt inte är godis i Strasbourg. I Strasbourg är frukt frukt. Eller kanske möjligtvis ett litet djur. Vi är på turné, har hunnit besöka Köpenhamn och Flörsheim och ska snart åka från Strasbourg till nya spännande mål. Bloggar från mobilen, kul att se om det funkar. Det gjorde det. Nu har jag dubbelkollat. Mayyos är med på turnén. Han har sagt massa knasiga saker, men dem tar jag inte upp nu. Det är ju ändå en lång turné kvar. Salut.

Frukt är inte godis på turné (pt II)

2009-07-17T01:19:00.004+02:00

Hej Frukt är inte godis (det lät mycket bättre när jag tänkte det än när jag skrev det, men det får vara kvar)! Imorgon åker halva författarskaran (Peppen) ifrån den andra (Markve) för att spendera kommande tio dagar med Phontrattarne. På turné. Till hemligt resmål. Typ. Kanske blir det bloggat från det hemliga resmålet. Om de har datorer. Och människor. Eller om det är länder befolkade av möss. Eller små, små kaniner. Det är helt möjligt.

Hursomhelst, hoppas på att kunna ge något livstecken ifrån mig. Men med tanke på hur bra det gick med bloggandet från Sverigeturnén så kanske man inte ska hoppas på det bästa. Jag skickar ett vykort. Bara ett. Den som motiverar bäst varför han/hon ska få ett vykort får ett vykort. Lovar!

Ses på andra sidan. Obs! Som vanligt har turnén på bilden inget med turnén som har skrivit inlägget att göra.

Family Guy: Topp 5

2009-07-13T16:36:00.008+02:00

Markve och jag har en del gemensamt. Det blir så efter att ha känt varandra sen urminnes tider (i det här fallet 15 år). Mycket av det vi har gemensamt kan jag inte ta upp här. Det vore för känsligt. Hela världen kan ju läsa om jag skulle skriva att vi hade ett gemensamt barn (nu har vi inte det, det var bara ett exempel). Men nåt jag verkligen kan dela med mig av är vår besatthet av en viss tecknad serie. Family Guy. Så därför kommer här en spontan topp fem-lista med klipp som finns på YouTube ur nyss nämnda serie.

1. Det här klippet är så bra så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det får tala för sig självt. Det visar också huvudpersonernas fantastiska speciella vänskap. Eller jag vet inte. Det var ett försök att göra allt lite pretentiöst.

2. Det här klippet är så bra så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det får tala för sig självt. Men det är just det här som gör Family Guy så jävla bra. Allting dras lite lite för långt. Men ändå inte för långt. Vad snackar jag om? Jag vet inte. Från samma avsnitt kommer det här.

3. Förutom att det här klippet ger lite sköna turnévibbar så är det jävligt kul. Något som jag hade kunnat göra. Eller ja, inte riktigt. Men typ. Inte långt ifrån. En annan hitscen från samma avsnitt är när Peter, i brist på mustasch, tejpar fast Brian under näsan. Hilarious.

4. Peter har fångat en groda till Chris. Den är död. Det får ta den tid det tar att kasta ut den genom fönstret. Snacka om att utnyttja hela realtime-konceptet. 24, släng dig i väggen.

5. Det här är ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha. Men det känns som att någon sommarjobbare på Markves jobb skulle säga att det inte var ett riktigt jobb. Och det vore ju synd att höra.

Fan va bra jag lyckades lösa det där med att bädda in filmerna. Jag är stolt över mig själv på ett väldigt överdrivet sätt. Nästa vecka: Topp 5 klipp med katter som jamar julsånger.

Vad är inte godis?

2009-07-06T00:06:00.008+02:00

När man jobbar mycket med Frukt är inte godis händer det att man råkar på andra företeelser som många tror är godis men som i själva verket inte är det. Detta är som man brukar säga 'standard procedure' för oss på bloggen. Dock fick min senaste iakttagelse mig att nästa hosta till av förvåning. Det var nämligen så att en person i min omgivning (som skall förbli namnlös) trodde att fukt var godis. Detta blev jag som ni säkert förstår oerhört chockad över och beslöt mig för att starta en blogg om saken. Då fuktarintegodis.blogspot.com lätt kan tolkas som Fuktar inte godis (vilket jag i och för sig inte heller brukar göra. Fukta godis alltså.), valde jag istället att kalla bloggen för integodis.blogspot.com. Kolla gärna in den på integodis.blogspot.com. Om du inte kommer fram kan du även prova adressen integodis.blogspot.com/. Där skriver jag och en vän om att fukt inte är godis och andra saker. Som vi brukar säga 'mest roligt, men ibland tråkigt'. Det är vår blogg i ett nötskal.

Turnéminnen

2009-06-29T14:39:00.005+02:00

(Vilken oerhört pretentiös titel det här inlägget fick. Jag ber om ursäkt lite grann. Eller så kanske jag ändrar den lite senare. Vi får se. Något av det blir det i alla fall.)

Den oerhört uppskattade (och överskattade) turnébloggen som snittade på 0,4 inlägg per dag kräver en resumé av det som faktiskt egentligen hände. Och det kommer jag göra genom att bara rabbla upp random grejer så det blir lättöverskådligt och så jag slipper skriva så himla mycket.

Turnéminnen från Allmänna Sångens sommarturné 2009: Alla skador (ett skrapat glasöga, ett blåöga, två stukade fingrar, en stukad fot (och en annan stukad fot sen förut), 2 miljoner knottbett och en förkylning), alla bibbidi-babbidi-bobbidi-babbidi (http://www.youtube.com/watch?v=9JhuOicPFZY), slutfesten där fotoblixtarna gick varma och Alexander blev blind, Dr. Krukas hjälteinsats när han släckte en eld under lördagens frukost genom att blåsa på den och sen lägga en handduk över, relax på Gust avsviks bad, sol och bad, sol, bad, det tyska paret på Hotell Dacke, systemet i Örebro, Näcknytt, ungdomarna från Örebro, skolbespisningen i Målilla, knotten, knytten, Svante, Carl-Jan Grankvist, tyskarna som klagade på sången i Grythyttan, Steins stunder av överklass, Forsen, som flickan sa, Family Guy, Juno, you know, coverbandet, rosévinet, när Amanda bjöd på juice (tokigt), Cillas hejdå-shot, Olofs barnota, PeterBladhs skratt, sol och bad, Michael Jackson, Kenneth, pingisbordet, spexen, sångerna, stående ovationerna, stående invasionerna, Folke rastar hunden, Dumle-klubborna, det stängda systemet i Vadstena, tjaba, bibbidi-babbidi, fotona, kramarna, människorna, skadorna (igen), sol och bad, spådomarna, Ola, Carl-Jan, maten på Grythyttan (det var gott), Glasriket, Andreas Ravelli och mycket, mycket mer.

Äh, vafan, det här går ju inte. Försök själva sammanfatta en toppenturné. Inte så jäkla lätt. Det finns bilder. Om man frågar snällt kanske man får se dem. Men antagligen inte. Här nedanför kan man hursomhelst se en bild på en tokrolig Markve utanför Vadstena klosterkyrka.

Gustavsviks bad

2009-06-25T13:19:00.003+02:00

Hej blogg!

Nu sitter Frukt är inte godis på Gustavsviks bad och bloggar, äter gott och dricker gott, bloggar och badar och badar bubbelpool och bloggar lite. De flesta av oss har skadat sig idag. Markve har skadat sina glasögon. Och Peppen sitt skrev. Fast inte på samma sätt. För glasögon och skrev är som två skilda världar. Inte teveserien. Utan på riktigt. Vi kan konstatera att frukt inte är godis här heller. Och att vi inte kommer hinna basta. Om 8 minuter åker vi till Målilla säger Peppen och ler i mjugg. Sån är han. Kanske är frukt godis i Målilla. Men med största sannolikhet inte.

Det var allt från Gustavsviks bad, tänk att dom har en dator här. Gustavsvik - Sveriges Venedig.

/Peppen och Markve

Frukt är inte godis på turné

2009-06-24T08:05:00.001+02:00

Nu kan man ju lätt få för sig att titeln på det här inlägget syftar på att frukt inte heller är godis när man åker på turné. Och det stämmer. Men det handlar också om att bloggens författare åker på Sverigeturné i fem dagar för att sprida bloggens budskap. Och för att sjunga kör. Men mest för att sprida budskapet.

Förhoppningsvis kommer man kunna följa våra eskapader här på bloggen. Kanske inte. Den som läser får se. Eller inte. Jag slutar här.

Eller här.

Provokationer

2009-06-22T01:23:00.007+02:00

Det har kommit till min kännedom att våra läsare tycker att min och Markves blogg inte provocerar tillräckligt. Därför tänkte jag skriva lite om saker jag stör mig på, och förhoppningsvis provocerar det någon. Kanske till och med flera.

Om Matrix: Jag såg Matrix 2003 och tyckte inte den var så bra. Okej, jag såg den fyra år efter att den kom och allt var nytt och fräscht, men skitsamma, jag tycker fortfarande den var sådär. Jag skulle ge den en till chans häromdagen men då valde TV6 att visa Get Carter istället. Tough luck, Matrix. (By the way så resulterade sexans felvisning i flertalet riktigt irriterade kommentarer på deras hemsida. Har folk inga liv?)

Om vegetarianism: Jag respekterar verkligen vegetarianer (eller ja, verkligen var att ta i, men någorlunda i alla fall) men en sak jag stör mig på är att mycket vegetarisk mat ska se ut som kött. Varför det? Varför avstå kött men ändå vilja ha mat som ser ut som kött? Inte okej. Men fine, nästa gång jag beställer en stor blodig stek på restaurang så ska jag be att få den i form av en morot.

Om monarki: Jag är republikan. Live with it. (Notera här att jag skrev "it" istället för "me", det senare skulle jag inte vilja provocera någon till att göra.)

Om Facebookquiz: Sluta ta de jävla quizen. Snälla. Det är bara ett quiz som känns okej och det är "Vilken typ av ål är du?" mest för att det är så jävla dumt. "Vilken typ av selleri är du?" är också okej. Om det nu finns.

Om Two and a Half Men: När timmen är sen och man på TV visar Two and a Half Men tittar jag. Och jag uppskattar det. Men det betyder inte att jag på något sätt gillar Charlie Sheen. Martin Sheen däremot är som en starkt lysande stjärna på en i övrigt mörk familjehimmel. (Det där blev ju jättepoetiskt. Tummen upp, Per!)

Om getingar: När en geting flyger in i min lägenhet har jag ihjäl den. Sen släpper jag ut den. Den får helt enkelt skylla sig själv. Om jag skulle klämma in mig i ett getingbo skulle getingen garanterat inte släppa ut mig utan att skada mig.

När jag nu listar upp allt såhär inser jag att jag kanske lägger ner lite för mycket tid på att irritera mig över de här sakerna. Jag kanske borde gå och lägga mig istället. Så får det bli. Good night and good luck.

Ps. Spotify-listan är uppdaterad! Klicka på händerna till höger och lyssna! Ds

Foten

2009-06-16T16:54:00.003+02:00

Nu var det ett tag sedan det hände något här. Varför? Jo så här är det: jag har stukat foten. Det kan tyckas vara en dålig ursäkt för att inte skriva blogginlägg men faktum är att jag till på köpet förlorade skrivförmågan. Jag försökte för ungefär en vecka sedan att författa ett inlägg, men det blev oläsligt. Resultat ses nedan:

Heåpt. Jojg msh r maåpke knsdfa akjbnf pog ein HANiE! Jep rtjsk ojkak hsje catbeonat, breka örkkaro hgsik? Beijheiah hen jfin igná jeb snfk io aoinf äofe ågjein åalendj ålen jbfpn lk fhe ajn? Joighs bkken jpoah kötrlå ioghn rodfn Peppen. Hakfe optg jgo juah ne bf ogje haopw vuda xpwå ngrin engnjeoine! "Hornfj sodfi ngia ålpogiarke". Horn gooth riuo kösj åoenf. Nepfatio ljko jofhan Hobg duisn qiun fahigb xopoz inebg. HJAME NFINE HDN LÖSINA OENBR!? Hår ien geron? Han sgnjb ifn biaur tuebfh hgrpaoe. Pantbj shbror tpabtpe. Hiarnsornl öloeinr åkol hurisbäk hakero!

Någon som har en idé om vad det kan ha varit jag försökte skriva? Nåja, jag är i alla fall återställd. (inte i foten dock, men skrivförmågan. Mer eller mindre.) Hejhej!

Trasiga kläder

2009-06-04T15:09:00.003+02:00

Efter att ha vaknat upp ur koman som jag måste varit i då jag skrev senaste inlägget bestämde jag mig för att skriva om något betydligt mer värdsligt. Och kanske framförallt någonting som är sant. Och något som gjorde mig förbannad. Såhär var det:

För en dryg vecka sedan lämnade jag in min kavaj hos en skräddare i stan för att ändra om lite. Det är min gamla studentkostym så den har fram tills nu varit stor som ett hus. Hursomhelst. När jag igår hade hämtat kavajen märkte jag när jag kom hem att skräddaren hade råkat klippa ett hål i locket på ena fickan. Vafan?! Varför? På det stora hela blev jag ändå nöjd med ändringarna men jag kommer inte över det här hålet. Det är inget stort hål men det är ändå rätt störande. Jag hade inte blivit sur om de hade erkänt att de hade klippt ett hål men försökt laga det eller nåt. Men när de inte sa nånting känns det som att de försöker lura en. Inte okej. Det är ju som att en frisör skulle klippa en i örat och inte säga nåt. I och för sig skulle man väl känna om man blev klippt i örat men ni fattar liknelsen. Eller som att en taxi skulle köra en till fel ställe. Eller som att man på en restaurang skulle få potatis istället för ris. Alltså: det var ett jävligt dåligt utfört arbete. Dessutom var de inte ens trevliga.

Det här resulterar ju förstås i att jag måste gå tillbaka och säga att de har klippt hål på mina kläder och att jag inte gillar när det är hål på mina kläder. Pinsamt. För dem alltså.

Historien om bloggen (baserad på en sann historia)

2009-06-01T01:40:00.005+02:00

Det här är ett så kallat oplanerat inlägg. Jag hade alltså inte tänkt skriva något men av någon anledning gör jag det ändå. Dumt tänker vissa, spännande säger andra men kanske är det framförallt dumspännande.

Vi börjar förstås med att härleda ordet blogg. Här går många bet då de har läst på Wikipedia att det är en förkortning av webblogg. Det är inte sant. För i så fall skulle det hetat bblogg. Och det gör det inte. Så därför kan jag direkt slå fast att det måste vara en medveten lögn. Men varför skulle någon vilja ljuga om en så enkel sak? tänker du. Därför att i bottnen av detta etymologiska träsk lurar en mörk, arg och smaskig hemlighet, säger jag.

Det var en kall februarimorgon i, vad vi idag kallar för, Stockholmstrakten någon gång i slutet av Vikingatiden. Vissa hävdar att det var -120 grader, men riktigt så kallt var det nog inte. Det var nog snarare runt -10-15 grader skulle jag säga. Men vad vet jag. En man kom gåendes över Östersjöns is iklädd bara långkalsonger. För han hade glömt att ta på sig resten. Han frös. (för övrigt var det så kallt att hela Östersjön hade frusit till is. Jo, det är SANT!) Mannen kom fram till ett hus, knackade på och sa: får man komma in, eller?. Det fick mannen. Han satt en lång stund och stirrade med tom blick in i lågorna som flammade i eldstaden. Till slut sa mannen att han var tvungen att gå vidare. Det gamla paret som hade släppt in mannen i sitt hus frågade varthän han skulle gå. Mannen svarade att han skulle sälja in en skitbra idé som han hade fått till Vikingakungen. Det gamla paret frågade vad det var och mannen svarade att om han berättade det för dem skulle han bli tvungen att döda dem. Det tyckte det gamla paret lät som en bra deal. Mannen berättade då att han hette Blogg Olsblogg och att hans idé var som en slags dagbok fast på internet förstås. Han kallade sin idé för Dagbok på internet. Då sa kvinnan att det kanske vore bättre att döpa uppfinningen till något som skulle göra att Blogg Olsbloggs namn skulle leva kvar i alla tider. Blogg föreslog att man skulle kalla den för Karl. Kvinnan föreslog Ols. Men då vaknade mannen i huset till och sa: Du ska kalla uppfinningen för Blogg! Mannen fortsatte sedan: Men frågan är hur man gör med patent på såna här grejer? Det är ju typ immaterial rätt eller nåt. Jag är tyvärr inte så haj på sånt. Olsblogg sa att han säkert skulle kunna klura ut nåt. Sen dödade han den gamla mannen och den gamla kvinnan. Deras gamla hund lät han dock leva och tänkte: hundar kan ju inte prata i alla fall så jag borde vara safe. Så fel han hade. Hunden snodde förstås patentet och tjänade sjukt mycket pengar på det hela. Hundens namn är dock fortfarande en väl bevarad hemlighet som jag får dela med mig av någon annan gång.

Detta var historien om hur ordet blogg kom till. Den sanna historien.

Det var allt för den här gången barn! Nästa gång ska vi prata om vad den första bloggen handlade om. Och hur man bloggade innan man hade internet. Och kanske, kanske om vad den där förbannade hunden hette.

Dagsaktuell händelse

2009-05-26T16:58:00.004+02:00

Ibland ska man ju på bloggar kommentera dagsaktuella händelser. Något som är aktuellt nu är det här med svininfluensan. Det verkar ju jättejobbigt. För svinen.

Klar.

Nåt annat som är aktuellt är det här med Nordkorea. Jag visste inte ens att det fanns ett land som hette det. Okej, jag hade kanske kunnat dra slutsatsen när det finns nåt som heter Sydkorea, men ändå.

Klar.

Det här med fotboll är ju också aktuellt. Idag presenterades Sveriges trupp till VM-kvalen mot Danmark och Malta. Sidleds-Danne var med. Inte Tobias Hysén. Det var ju trist. Och inte Klas Ingelsson heller. Skärpning!

Klar.

Dagsaktuellt för mig är att jag slagit ihjäl två getingar. Satsade på hattrick, men den tredje verkade vara så himla förbannad. Undrar varför.

Klar.

Moving on

2009-05-22T15:29:00.010+02:00

Jag har alltid hävdat att det bästa med den här bloggen är att vi skriver när vi känner för det. Men det bästa är nog att vi inte skriver när vi känner för det. Det blir mer sporadiskt så. Det näst bästa är att vi typ inte alls behandlar något av det vi faktiskt har för oss på dagarna. Men visst, omväxling förnöjer:

Jag och Markve har flyttat åt Mattis idag. Mattis är en kille vi känner. Han har samlat på sig sjukt mycket pryttlar och pinaler genom åren. Och andras kläder. Lite skumt kanske, men vafan. Vi började med att vara jättetrötta när vi kom till Mattis. Sen fick vi bära massa saker, det var tungt, men vi blev piggare. Mattis bjöd på folköl. Det blir så mycket roligare att flytta då. Och koncentrationen blir högre.

Sen bjöd Mattis på sushi. Det var gott. Mattis vet hur man tar hand om sina flyttgubbar. Jag gissar att vi inte alls hade blivit bjudna på sushi om vi jobbat på en flyttfirma. Då hade vi ju i och för sig tagit sjukt mycket betalt för ingenting istället. Men det skulle ju aldrig hända att jag och Markve började jobba på flyttfirma. Där får man ju inte dricka folköl. Och inte skoja om saker.

Fem roliga saker vi flyttade åt Mattis idag:

En tvärflöjt.
En låda för Mattis stövlar. Stövlarna däremot hade vi klämt ner i en påse.
Tre förpackningar korvbröd.
En innebandyklubba från mellanstadiet.
En brun kavaj som Mattis sytt själv. Och det syntes kan jag meddela.

Fem roliga saker vi inte flyttade åt Mattis idag:

Två exemplar av soundtracket till Annie.
En låda med kuddar.
Ulrikas kofta.
Hyresrättsföreningens grill.
En petflaska med Jägermeister.

Det var hur kul som helst. Snart gör vi om det igen! Efter att Mattis blivit vräkt. Vi råkade nämligen ringa på hos en granne när vi bar upp sängen. Eller ja, vi och vi, jag stod bredvid och tittade på och smet så att jag inte skulle stå ensam kvar när personen i fråga öppnade och undrade vafan vi höll på med. Grattis Mattis.

Distraktioner

2009-05-11T12:55:00.004+02:00

Nu var det länge sedan vi skrev på bloggen. Så därför tänkte jag skriva något. Men idag ska det bli något riktigt kort tror jag. "Så att alla kan läsa det". Jag skrev Distraktioner i rubrikraden och med det menar jag saker som kan distrahera oss människor från bloggandet. Detta kan exempelvis vara att äta, springa, tvätta, spela hockey, kolla på tv eller bada. På senare tiden har det dock inte varit någon av dessa distraktioner som har satt käppar i det stora Frukt-är-inte-godis-blogghjulet. Nej, det som har distraherat oss den här gången är vädret. Det är ju så förbannat bra väder nuförtiden (förutom när det är dåligt väder). Man kan prata ungefär hur länge som helst om hur bra väder det är men det ska vi inte göra här så låt oss bara konstatera: tamigfan va trevligt med lite väder!

Tre punkter

2009-05-04T09:41:00.004+02:00

Ni som följt bloggen slaviskt tror kanske att det här inlägget kommer handla om fakta om någon obskyr angelägenhet. Men nej, så kul ska vi inte ha det. Det här inlägget kommer behandla fenomenet och samhällsproblemet "tre punkter". Vad betyder tre punkter på rad? Varför skriver man dem? Och vem uppfann punkten och hur? Många frågor som söker svar jag inte kan ge. Men jag ska försöka tappert.

Tre punkter. En punkt är vanligt att skriva i slutet av en mening för att liksom bekräfta att meningen är slut. Tre punkter efter varandra då, vad betyder det? Är meningen inte slut? Vill man fortsätta meningen? Är man ironisk? Menar man egentligen inte det man säger (det är ju egentligen samma sak som ironisk)? Om man skulle säga en mening som avslutas med tre punkter, skulle man säga den lite sådär luddigt?

Jag använder tre punkter lite för ofta. När man egentligen bara skulle kunna använda en punkt. Men kanske vill man gardera sig. Kanske är man inte riktigt klar. I vilket fall så skulle det räcka med en punkt. Det var ju ändå därför punkten uppfanns en gång i tiden. I sagans Holland, 1734, av Dirk van der Punkt.

Kolla på den här bilden: http://www.kindaposten.se/imagecatalogue/imageview/7995/?RefererURL=/imagecatalogue/image/list/100/0/ och läs bildtexten. Vad menar man egentligen med de tre punkterna i slutet av bildtexten? Menar man lite sådär "Kolla, han har hög hatt, och då förstår man ju hur det gick i den relationen". Jag tror det. Det gör jag faktiskt. Men det spelar mindre roll vad jag tror. Det som spelar roll är att jag reagerade på det och tog illa vid mig. Det hade ju räckt med en punkt. Nu tror man ju att det finns någon form av dolt budskap i bildtexten. Eller i bilden. Typ "Han har hög hatt på sig, och under den finns en kanin." alternativt att den egentligen inte alls är hög, utan låg, och att det finns en ännu högre hatt därute någonstans. Typ en hatt som är två meter hög. Eller tre meter. Eller sju.

Författare använder sig av tre punkter när ett kapitel tar slut och man vill att folk ska läsa nästa kapitel på direkten (Jaja, jag vet att det inte riktigt är sant, men häng med på resonemanget istället för att vara så jävla petig). Undrar om läsarna tänker "Oj oj, nu hann han inte avsluta den här meningen, bäst att jag läser nästa kapitel så att jag får veta hur meningen slutar. Om man skriver tre punkter finns det alltid nåt kvar att säga, oj oj." och undrar hur många av dem som sen blir besvikna när meningen inte alls fortsätter i nästa kapitel. Till exempel "Det visade sig att det inte alls var ketchup på golvet, det var blodet från översten..." som följs upp med "Konrad gillade trehjulingar när han var liten." i början på följande kapitel. What the heck? Skulle inte meningen fortsätta där? Vad hände med översten? Och vem är mördaren?

Situationer som uppstår dagligen i vår värld. Och situationer som ingen går något åt. Men kanske är det så att tre punkter universalt faktiskt betyder "meningen ska sägas lite sådär luddigt och släpigt". I så fall är det helt okej. Jag röstar för det. Från och med nu kommer jag vara luddig i slutet av varje kapitel i den bok jag håller på att skriva. Eller ha hög hatt. Jag väljer att börja bära hög hatt istället.

Fem fakta om Fotbolls-VM

2009-04-29T12:43:00.002+02:00

Som utlovat kommer här fem fakta om Fotbolls-VM. Eller ja, fyra fakta. En punkt kom ju redan förra veckan:

Fotbolls-VM spelas vart fjärde år.
Sverige har aldrig vunnit Fotbolls-VM.
1966 blev Eusébio skyttekung med nio mål.
På engelska heter Fotbolls-VM FIFA World Cup.

Nästa vecka kommer fem fakta om Eusébio. Om man nu vill veta något om honom. Antagligen lägger jag ner den här fem fakta-grejen. Faller ganska platt om jag får säga det själv.

Sista föreställningen av Grand Show ikväll. Efter det ska det bloggas utav bara h-e.

Veckans ord

2009-04-27T02:03:00.004+02:00

Det här inlägget skulle egentligen varit ett tråkigt inlägg om hur längesen det var sedan jag sist bloggade. Sen kom jag på att jag kanske borde skriva lite om American Inventor istället men eftersom jag har lessnat på det programmet (eller framförallt att skriva om det) så skiter jag i det. Istället ska vi ägna oss åt en stående punkt vår fenomenala bloggs agenda, nämligen Veckans ord. Eller Word of the Week som det skulle heta om vår blogg hade varit skriven på engelska. Eller Livets Ord som det skulle hetat om det var en sekt istället för en blogg. Så är inte fallet och därför presenterar jag nu med stolthet: Veckans ord!

Veckans ord är show. Det är ett ord som jag har tänkt på en hel del på sistone. Det kan ju tyckas vara ett ganska självklart ord. Och jo, till viss del är det så. Men innan vi börjar grubbla för mycket på hur självklart ordet är tänkte jag att vi skulle sätta oss på vår flygande kunskapsmatta och ta oss en svängom i etymologins förtrollade värld.

Nå, så var kommer ordet show ifrån? Jo, det kommer från engelskans ”show”. Det är ett ord som kan betyda många saker men i det svenska språket har man valt att betydelsen för ordet show enbart ska vara föreställning med blandad underhållning och visning (som i typ bilshow, vad det nu är.). Man kände helt enkelt att ”nej, det här håller inte. Det är för jobbigt att säga föreställning med blandad underhållning. Vi måste låna in ett ord från nåt annat land." Man valde då ordet show. Det skulle man inte ha gjort. Vilket leder mig osökt in på problematiken med ordet show.

Okej, så ursprunget kanske inte är det konstigaste med det här ordet. Det konstigaste med det här ordet är uttalet. Så här står det i Nationalencyklopedin ”show [Såo´ (ljust sj-ljud) äv. Såv´]” Här måste jag lägga korten på bordet. Jag förstår mig inte på såna här jävla fonetiska påhitt. Vadå Såv? Så finns det väl ändå ingen som säger. Och sen står det ljust sj-ljud. Vardå undrar man då? Ska det alltså vara sjåv? Ja, det börjar likna nåt men var fan fick de det där s-et ifrån? Som tur är finns det en funktion på ne.se (smygreklam, men vi får betalt för att ha den adressen med i alla våra inlägg. 10 000 spänn. Var. Nej, jag skojar, men det hade varit en rolig deal. Dock hade det här i så fall varit en blogg om enbart tråkiga saker och det finns det ju så många av redan.) som innebär att man får ordet uppläst för sig. Rösten säger ”tjöu. Även tjåvv”. (tj-ljud som i tjuv) Ja, sörni, svårare än så är det inte att skriva fonetiskt. Men här vill jag bara påpeka att jag inte tycker att det är okej att säga tjåvv. Det är töntigt. Alltså, om man lånar ett ord från ett annat språk då får man väl fan ta och uttala det rätt. Det tycker jag är det minsta man kan begära.

Hursomhelst verkar det som att det slår slint i huvudet på folk när det kommer ett engelsk ord i en svensk mening. Det är lite som när man ska säga sitt namn till någon som bara talar engelska och man av outgrundlig anledning uttalar sitt namn med en påtaglig och överdriven engelsk brytning. Dumt, men oj så roligt (om man hör någon annan göra det alltså. Då brukar jag skratta mitt allra mest ondskefulla skratt och klappa mig själv belåtet på min tilltagande ölmage och tänka: sucker! Nejdå, nu skojar jag igen. Men det är lite kul ändå.) Man hör otroligt många dåliga tolkningar av hur show bör uttalas så jag säger er nu: använd det inte om ni har en känsla av att det kommer låta konstigt när ni säger det. Och nej, det är inte bara ni som märker det. Jag märker det, Peppen märker det och resten av världen också. Förutom kanske Zambia.

Okej, så det vi har att göra med är alltså ett ord som betyder något som vi redan har svenska ord för och folk klarar dessutom inte av att uttala det? Jag föreslår i så fall, helt sonika, att vi skrotar ordet här och nu. (Förutom show som i Phontrattarnes Grand Show, där får det vara kvar. Tycker jag)

Fem fakta om Andra Världskriget

2009-04-21T10:50:00.004+02:00

Som utlovat kommer här fem fakta om Andra Världskriget:

Andra Världskriget startade 1939.
Enigma var en tysk krypteringsmaskin.
Sverige var klädsamt neutralt.
Till skillnad från Första Världskriget, då alla Europas stormakter var indragna redan efter en vecka, utvecklades Andra Världskriget successivt till en global konflikt där nästan samtliga stater i världen var involverade.
Fotbolls-VM spelades inte 1942 och 1946 på grund av kriget. Fan.
Andra Världskriget slutade 1945.

Jag vet vad ni tänker. Det där var sex fakta. Och ja, det var det. Men det är helt enkelt svårt att sammanfatta Andra Världskriget i bara fem fakta. Ni får ha överseende. Nästa vecka kommer fem fakta om Fotbolls-VM.

Kan passa på också att göra lite reklam för Phontrattarnes Grand Show 22-29 april. Biljetter går att köpa på Ticnet: http://www.ticnet.se/html/artist.htmI?l=SE&artist=Phontrattarne

Fem fakta om Snorkfröken

2009-04-14T11:27:00.004+02:00

Som utlovat kommer här fem fakta om Snorkfröken:

Snorkfröken är Mumintrollets flickvän.
Hon är mycket söt och snäll, om än ganska fåfäng.
Hon är egentligen inte ett mumintroll, utan en snork.
Snorkarna är väldigt nära släkt med mumintrollen (det är alltså på gränsen till incest).
Snorkfröken har en bror som heter Snorken.

Av detta kan man ju dra slutsatsen att Snorkfrökens föräldrar inte hade så mycket fantasi eftersom hennes bror heter Snorken. Lite sexistiskt också kan man tycka då Snorkfröken just heter fröken. Hon har redan fått en titel. Av detta kan man också dra slutsatsen att Wikipedia inte har en lika utförlig artikel om Snorkfröken som om kajan. Lite trist kan jag tycka, hade gärna valt och vrakat lite mer bland all möjlig fakta. Men allt är tillåtet i krig och fred som jag brukar säga.

Nästa vecka kommer nog fem fakta (favoritfakta) om Andra Världskriget. Då gissar jag att Wikipedia kommer vara mer som den brunn jag önskar att ösa ur.

Jag och Markve satte btw ihop världens mest briljanta påskspex i helgen. Barrabas Superstar - eller Oskyldigt dömd - eller Snabba Cash - eller Bara bas - inget mer. Det fick stående ovationer.

Kanske American Inventor

2009-04-09T01:13:00.003+02:00

I söndags missade jag American Inventor. Jag vet, det var dumt. Jävligt dumt. Men eftersom det har blivit snarare regel än undantag för mig att blogga om vad som hände i avsnitten så tänkte jag att jag skulle blogga om vad som kanske hände i söndagens avsnitt. För de som faktiskt såg på avsnittet kan detta förstås kännas lite frustrerande eftersom ni inser att jag famlar i mörkret medan ni sitter inne på sanningen. MEN, ni får helt enkelt stå ut. Och sen får ni väl rätta och upplysa mig om ni vill.

Detta om detta, nu har det blivit dags för mig att plocka fram min spåkula och se in i det förflutnas dimhöljda dunkel...

Jag gissar att det var någon som hade kommit på en uppfinning som Doug redan hade sett. Jag får för mig att denna incident involverade en anekdot om någon exotisk plats på jorden där Doug hade varit. Kanske nordpolen, kanske Galapagos.

Jag tror att någon uppfann hatten och att hela juryn blev lyrisk och tyckte att det var en briljant idé. Alla utom den där engelska snubben som inte trodde på idén och undrade ”vem behöver ha kläder på huvudet?”.

Jag gissar också att någon hade sålt sin njure för att finansiera sin uppfinning. Vad uppfinningen var för något är lite oklart, kanske ett klädesplagg eller eventuellt ett fordon.

Någon uppfann troligtvis en svans för människor.

Fler uppfinningar jag kan tänka mig var med i senaste avsnittet:

- En sport, kanske pinigs.
- En grej som räddar liv, kanske en ambulans.
- Ett träningsredskap, kanske en skivstång.

Där har ni det: kanske hela förra avsnittet av American Inventor. Håll till godo!

Fem fakta om Kajan

2009-04-06T12:16:00.004+02:00

På allmän begäran, eller i alla fall min egen: Fem fakta om kajan.

Kajan delas upp i fyra underarter.
UNT delar ut kajor.
Kajan är, speciellt i flockar, mycket talför.
Den återfinns ofta i närheten av mänsklig bebyggelse.
Ungfågel av kaja blir lätt tam och kan läras att härma ord eller att komma när man kallar på den.

Nästa vecka: Fem fakta om Snorkfröken.

Förra och förrförra veckans ord...

2009-04-06T01:09:00.001+02:00

..var ädelsten respektive khaki.

Världens bästa aprilskämt...

2009-04-01T17:53:00.002+02:00

...någonsin måste ju ändå varit det som drogs av ett barn på mitt lekis för en sisådär hundra år sedan. Han sa: "Jag ska till tandläkarn idag."

Otroligt roligt.

Rätt och fel

2009-03-30T20:22:00.003+02:00

I senaste Simpsons-avsnittet "Wedding for Disaster" (som var sådär, som Simpsons nuförtiden är) ska Marge och Homer gifta om sig. Med varann. Gifta sig på nytt kanske man säger. Hursomhelst, de ska gifta sig igen och planerar ett stort bröllop. På vigseln spelar en stråktrio (vilket i sig känns lite märkligt, tror det var violan som var borta). Jag kommer komma till poängen snart. I nästa stycke.

Stråktrion spelar ingångsmarsch. Homer dyker inte upp. Då byter trion (för att liva upp stämningen lite) instrument till trumpet, klarinett och trombon. Och det är nu det imponerande kommer. Musiken som spelas är verkligen ett stycke med just bara trumpet, klarinett och trombon. Jag blev positivt överraskad. Det fick mig att tänka på "Master and Commander" där Paul Bettany och Russell Crowe spelar fiol och cello under några tillfällen, men det som hörs är en hel stråkkvartett. Bland annat, tror det smygs in en luta också. Skamligt.

Om man nu ska ha icke-levande musik i en film eller serie, se då till att det är rätt mängd instrument som hörs. Okej att det kanske bara är jag som reagerar på sånt här, men en person är en person för mycket. Tack och hej.

American Inventor. Igen.

2009-03-30T01:56:00.003+02:00

Så var det söndag kväll igen och dags för ett nytt avsnitt av American Inventor. Eftersom jag redan har ägnat ett antal hundra bloggspaltmeter på detta teveprogram tänker jag inte bli långrandig i det här inlägget. Jag tänkte mest informera om att dagens program höll samma dåliga kvalitet som sist. Det var ju skönt. Här följer några exempel på dagens uppfinningar:

- Engångslakan av papp.

- Hundbajs-skopan.

- Livbojen.

- Svansen för människor.

- Korvgubbevanten.

- Engångskattlådan. (en papplåda som man kunde vika ihop)

- Bullet Ball. (nej okej då. Det var förra veckan. Men det är fortfarande roligt)

Missa inte nästa avsnitt av detta briljanta program! Nästa vecka, samma tid, samma kanal. Mycket nöje!

Lyx i vardagen

2009-03-26T09:39:00.004+01:00

Ibland kan jag stanna upp och bli fascinerad av hur glad man blir över de små sakerna i vardagen. När man kan lyxa till det bara lite. Inte överdrivet mycket, utan bara lite. Så att ett otränat öga inte kan avgöra om det är lyx eller om det bara är en vanlig vardagshändelse. Lyx är till exempel att beställa pizza mitt i veckan. Från den lokala kvarterskrogen. När jag var liten var att beställa pizza lyx. Typ helglyx. Men numera är det också vardagslyx. Det är ju till exempel sjukt lyxigt att ringa och beställa mat. Särskilt när någon svarar hur lång tid det kommer att ta.

Det har hänt att jag ringer mig själv (jag har två telefoner) innan jag börjar laga middag och "beställer". Jag brukar svara att det tar en sådär 20-25 minuter. Sen när det har gått 40 minuter och maten fortfarande inte är klar så brukar beställarjag bli arg. Då brukar beställarjag be om kostnadsfri mat. Matlagarjag brukar bli irriterad och förklara hur mycket själ och hjärta som matlagarjag ändå har lagt ner på den måltid som beställarjag har beställt. Och att det maten kostar inte är särskilt mycket i jämförelse med den tid som matlagarjag lägger ned. "Nej" brukar beställarjag svara, "jag märker det, du lägger ju ner sjukt mycket tid på ingenting". Det kan fortsätta i flera timmar. Kan vara så att det helt enkelt ändå är bättre att beställa mat från någon annan. Då tar det garanterat 15 minuter-en kvart och man blir aldrig missnöjd.

Känns jävligt oklart varför det här skulle vara lyx i vardagen. Det kanske bara är vardag trots allt. Inlägget borde hetat "Vardagen". Men då hade ni å andra sidan inte läst såhär långt.

Sagan om plånboken

2009-03-24T00:28:00.005+01:00

För ett tag sedan blev jag av med min plånbok (jag kommer kalla den för en plånbok även om den inte riktigt lever upp till NEs definition av en plånbok. Den är snarare en korthållare. Men det är ändå inte relevant i det här sammanhanget). Jag är inte säker på hur längesen det var, men det kan säkert ha varit två till tre månader sen. Med andra ord: jag hade gett upp hoppet på att få tillbaka den. Jag hade skaffat ett nytt bankkort och spärrat det gamla. Dock hade det inte gått så lång tid att jag hade skaffat ett nytt id-kort. "Det funkar ju lika bra med pass" som jag alltid brukar säga. Jag hade till och med börjat glömma bort att plånboken faktiskt var borta.

Men (ja, jag vet att ni redan har anat att det ska komma ett men i den här historian) så igår ringde min telefon. Det var ett okänt nummer så jag blev som vanligt lite nervös och undarde om jag skulle svara eller inte. Jag gjorde som jag oftast gör och valde således att inte svara och hoppades att 1. personen hade ringt fel och skulle inse detta när han hörde min telefonsvarare eller 2. lämna ett meddelande på min telefonsvarare. Det blev alternativ 2. Personen som jag inte kände hade allstså tagit mod till sig och valt att tala in ett meddelande på min telefon. I meddelandet sa personen att han hade hittat min plånbok med leg och bankkort och sånt. Vidare föreslog den okände mannen att vi skulle träffas så att han kunde överlämna plånboken till mig. Jag valde att på ett vågat sätt svara på samtalet. Med ett SMS. Jag skrev: "Jag kan ses i centrala uppsala närsomhelst under morgondagen" och skrev under med mitt namn.

Idag ringde så mannen igen och jag kände att den här gången måste jag svara. Och det gjorde jag. Vi bestämde att vi skulle ses på stan kl 13.00 för att genomföra överlämningen. Han lät som en helt vanlig man. (Vad nu det är? Men denna filosofiska fråga sparar jag till det tillfälle då Peppen och jag väljer att starta en djup blogg om existentiella "issues". Troligtvis någon gång kring 2017 alltså.)

När jag var på väg ner på stan började jag fundera på om man skulle ge honom något i hittelön. Gör man det även om man inte har utlovat det? Jag bestämde mig för att man inte gör det. Väl framme vid vår mötesplats började jag fundera på hur jag skulle identifiera honom, det fanns ju trots allt ganska många andra människor där. Men så kom jag på att han ju faktiskt hade mitt leg och således borde kunna identifiera mig. Bra, bollen låg hos honom.

När jag går mot mötesplatsen ser jag en person som står stilla och verkar vänta på något. Det kanske är han? Men han ser ju ut som en uteliggare. Och han som lät som en helt vanlig man! Nej, det måste vara någon annan. Men så tar mannen upp en plånbok som ser oroväckande bekant ut ur sin ficka, öppnar den och tittar ner i den, tittar upp på mig igenkännande och då inser jag att det är han som är mannen som har hittat min plånbok.

Jag går fram till mannen. Han har på sig en röd jacka, termobrallor och svarta kängor. Över axeln bär mannen på en väska. Vi säger hej till varann. Han ger mig plånboken. Jag säger tack och undrar var han hittade den. Han säger att han hittade den utanför Folkes Livs. Jag säger jaha och tack igen och något som kan ha varit "du gjorde min dag". Han svarar "allt kommer tillbaka". Jag säger ja och gör mig redo för att gå. Då säger mannen "förresten, här ska du få en tidning. Den handlar om tro och sånt". Mannen plockar upp en tidning ur sin väska. Tidningen heter Kristet Liv. Jag säger återigen tack och går därifrån.

När jag har gått därifrån börjar jag fundera på om mannen kanske var någon slags Jesus-wannabe, eller eventuellt att han var Jesus själv. Fast lite mer modern. Han hade ju ändå mobiltelefon.

American inventor

2009-03-23T00:21:00.005+01:00

Jag sitter och slökollar på teve när jag plötsligt kommer till ett program som jag fastnar vid ett tag. Programmet heter American inventor. Det är typ uppbyggt som Idol eller nåt fast istället för att folk ska vara bra på att sjunga så ska de ha en uppfinning som de ska försöka sälja in hos juryn. Det här programmet är så otroligt dumt. Men också fruktansvärt underhållande. Nu ska jag förklara hur en audition kan gå till (en sann historia):

En man har kommit på en ny sport, han kallar den Bullet Ball. Det är ungefär som pingis men istället för racket använder man sig av bara händerna, och istället för att studsa bollen rullar man den mellan sig. Den som först tappar ut bollen på sin sida har förlorat.

VAFAN liksom? Hur många har inte kommit på den här sporten? Det känns som något man hittar på när man är typ fem år. Eller som att säga att man har uppfunnit att rulla en boll. Det kan väl ändå inte klassas som en uppfinning?

Men nu kommer den riktigt roliga (eller sorgliga) biten: inte nog med att han har pallrat sig till programmet för att han tycker att det på riktigt är en bra idé, han har också lagt ner 26 (!) år av sitt liv på Bullet Ball. Och på grund av att han har lagt ner så mycket tid och pengar på detta tvingas han nu bo i en bil. Hans ambition är att Bullet Ball ska bli en OS-sport. Det här kan vara det absolut dummaste jag nånsin sett på teve! Som tur var tyckte juryn också det och han åkte ut.

En annan rolig uppfinning från dagens program var osynlig tårgas (uppfinnaren var en tolvåring...). Lycka till att marknadsföra det!

P.S. Programmet går på fyran på söndagar kl 23.55. Rekommenderas varmt!

Kvinnan utanför fönstret

2009-03-20T09:16:00.004+01:00

Nedanför mitt köksfönster går en trappa ner till källaren. Ovanför den här trappan brukar det stå en kvinna och titta in i mitt kök. Man ser rakt in. Från början tyckte jag att det var helt okej att hon stod där, men nu börjar jag tycka att det är lite creepy. Ja, alltså, hon står ju inte där jämt. Men förhållandevis ofta. Och jag funderar på ett antal saker angående den här kvinnan.

Varför tittar hon in genom mitt fönster? Vad finns här som är så jävla intressant?
Vad gör hon på dagarna egentligen, om hon nu har tid att stå och titta in i mitt fönster?
Vad heter hon? (Okej, det undrar jag egentligen inte, men det kändes så larvigt att bara ha två punkter i den här fantastiska listan jag har gjort, vill ju ändå uppleva någon form av trestegsraket)

Det här har ju resulterat i då att jag inte riktigt känner att jag kan göra som jag vill. Laga mat naken, till exempel. Det går ju fetbort, mycket på grund av att man aldrig vet när kvinnan står där. Nu har jag aldrig funderat på att laga mat naken, men jag vill kunna känna att jag har möjligheten utan att behöva tänka på vem som tittar. Om hon skulle stå där och jag skulle laga mat naken går det ju nämligen från hobby till prestation. Och då blir man bara som Björn Borg. Det värsta som hände honom var när han flyttades från garageuppfarten till tennisbanor runtom i världen. Tänk hur mitt kalsongmärke skulle se ut. Jag skulle antagligen göra det i paint.

Kvinna, om du läser det här så vill jag be dig vänligt men bestämt att sluta stå och titta in genom mitt fönster. Det är inte roligt längre, och vi vet båda två att du inte har någon aning om varför du gör det.

Nu ska jag gå och laga mat naken.

Bloggen vs Boken

2009-03-18T00:47:00.005+01:00

Idag är det dags att visa den mycket efterlängtade veckans fight. Den här gången är det den nya och lovande Bloggen som ska gå en runda mot den gamla och lite dassiga Boken. Mycket nöje!

Här skulle man ju på ett mycket akademsikt vis kunna säga att både Boken och Bloggen är bra, men för olika ändamål och för olika publik. Men sånt tjafs håller vi inte på med, här ska vi ju kröna en vinnare! Det är sånt som får höga tittarsiffror. Som kanske till exempel programmet Mästarnas mästare på SVT.

Okej, här följer en kort beskrivning av Boken respektive Bloggen:

Boken uppfanns redan på 7000-talet f.Kr. av den berömde och omskrivna artisten Anna Bok. Det Anna Bok gjorde som var så fantastiskt och nyskapande var att hon istället för att rista in det hon ville ha skrivet i sten använde hon sig av vanliga A4-papper. Dessa vek hon på mitten och häftade ihop längs ena långsidan för att sedan kunna både skriva i och läsa ur på ett bekvämt vis. Ett typexempel på en bok ser ni här ovanför. Allt sedan den tiden har människor för det mesta valt att skriva saker i bokform, förutom UARDA-spexarna som valde att göra en pergamentrulle av sitt programblad. Jävligt kul.

Bloggen dök upp någon gång under sent 1900-tal eller tidigt 2000-tal och dess egentlige skapare anses vara den, vid den tiden, unge Tord Blogg. Han kom på att man kunde skriva saker på internet istället för att bara glo som ju hade varit den huvudsakliga sysselsättningen fram tills dess. Det är för övrigt en blogg du läser just nu om du inte hade fattat det. Bloggen kom väl aldrig riktigt att konkurrera med Boken men båda publiceringsformerna handlar ju om att skriva saker så där har de ju något gemensamt. Det Bloggen har som Boken inte har är att man kan skriva väldigt osammanhängande utan att någon märker något.

Och vinnaren är: Bloggen!

Grattis säger vi på Frukt är inte godis!

Om sömn. (pt II)

2009-03-17T08:53:00.003+01:00

Jag älskar morgnar när man vaknar upp och kan konstatera det första man gör att frukt fortfarande inte är godis. Då känns det som att ens övertygelse är tillräckligt stark för att starta en blogg om.

Veckans ord

2009-03-17T00:10:00.004+01:00

Det är dags att ta i tu med veckans ord.

Kioskvältare.

Vad är det? Vad betyder det? Var kommer det ifrån?

Ja, till att börja med kan man konstatera att det är ett sammansatt ord. Närmare bestämt sammansatt av de svenska orden kiosk och vältare. Ordets innebörd är kanske en smula oklart men man kan säga att det är en omskrivning av ordet bästsäljare. Frågan varför man behöver en omskrivning av ett så självklart ord är förstås än idag ett mysterium. Det torde dock ha uppkommit då man kände att det blev lite för enkelt att säga bästsäljare och istället ville komplicera tillvaron lite grann. Ungefär som när man istället för att säga SMS valde att säga mess. Eller som när man istället för att säga hundralapp valde att säga hunka. Och är det inte lite så vi människor fungerar? Vi vill helt enkelt komplicera vår tillvaro. Att istället för att säga godis säga frukt till exempel. Fast det är ju förstås fel, eftersom frukt inte är godis, men ni fattar säkert poängen.

Okej, men vad är en kioskvältare då? Det är ju som jag redan har sagt detsamma som en bästsäljare, helt enkelt något som säljer bäst. Alltså är den väldigt populär och säljs i enorma upplagor, såsom till exempel boken Da Vinci-koden eller bloggen Frukt är inte godis. Nu säljs ju inte en blogg på samma sätt som en bok, men om det vore en bok skulle den säkert sälja ungefär lika bra som Da Vinci-koden. Troligtvis bättre.

Nu till det verkligt viktiga: varför heter det kioskvältare? Här finns det olika teorier men de vanligast förekommande har på något sätt att göra med en kiosk som välter. I den här kategorin återfinner vi teorier som:

1. Om en kiosk skulle köpa in så många exemplar av den här boken som kiosken skulle kunna sälja och om kiosken skulle välja att placera alla dessa på sidan av kiosken skulle kiosken välta.

2. Om alla exemplar av den här boken som har sålts skulle placeras på en kiosk skulle den kiosken med stor sannolikhet välta.

Det finns även teorier i den här kategorin som bygger på att kunderna som köper boken får en mer central roll, såsom till exempel:

3. Om alla kunder som har köpt den här boken skulle vilja välta en kiosk tillsammans skulle de säkert lyckas.

4. Om man lägger ihop vikten på alla som har köpt boken skulle det troligtvis uppgå till en total vikt som skulle kunna välta en normalstor kiosk om man fördelade den på ett, för ändamålet, fördelaktigt vis.

Själv väljer jag att inte ta ställning till vilken av ovanstående teorier som är sann, men faktum kvarstår: det har att göra med en kiosk som välter. Och kanske är det just därför man sällan ser kiosker köpa in böcker i stora upplagor. Och kanske är det därför kiosker oftast bara säljer pocketböcker.

Ja vi kan

2009-03-16T20:30:00.005+01:00

Jag har lagt in en bild här nu. Den är inspirerad av Obama. Den försöker säga att vi alla kan nånting. Måhända att det inte stämmer in på mig och Markve, men jag har fått för mig att någon av våra eventuella läsare kan nånting. De har ju hittat hit, menar jag. Alltid nåt.

Ang. nåt helt annat så har skaparen av Facebook-gruppen "Kleerup är en fjant" per telefon blivit hotad till livet av Kleerup själv. Bra jobbat! Av just den anledningen så finns nu en låt med Kleerup på Frukt är godis-spotifyplaylisten. Länk till playlisten finns i högerspalten. Klicka bara på händerna.

Bananen

2009-03-16T14:18:00.003+01:00

Vi vill ju inte bygga en blogg på faktafel. Så därför har jag tagit reda på några roliga fakta om bananen:

Bananen är en ört och ett bär (och alltså också en frukt (men inte godis)).
Skalet på en banan är från början grönt.
2001 kom EU överens med USA och Ecuador att en gemensam tullnivå för alla länder skulle införas senast den 1 januari 2006.

Wikipedia är lite som en Bibel för bananälskare. Men faktum kvarstår. Frukt är inte godis. Inte ens bananen. Skumbananer däremot är godis. Men inte frukt. Frågor på det?

Om sömn.

2009-03-16T13:13:00.005+01:00

Som en vis man en gång sa "om man går och lägger sig sent bör man också gå upp sent, annars blir man trött".

Idag kan jag intyga att detta är sant. Jag gick nämligen och la mig sent igår men tänkte ändå att jag skulle gå upp tidigt idag. Det gick inte. Jag vaknade visserligen av väckarklockan tidigt, men då skrek mitt undermedvetna ut i frustration och stängde av klockan (i alla fall är det så jag tror att det gick till). Det här är säkert något som händer alla lite nu och då, men jag ville ändå dela med mig. Kanske framföralllt ville jag dela med mig av det till Peppen som nu sitter och tror att jag faktiskt gick upp kl 0700 i morse. Det gjorde jag inte.

Enter the Markve!

2009-03-16T01:31:00.006+01:00

Det här är alltså en blogg. För er som inte vet vad en blogg är kan jag hänvisa till Oscar Wildes odödliga citat "En blogg är som en bok, fast på internet"

Nu känns det helt plötsligt som att det finns en massa saker man borde tänka på när man har en blogg. Exempel på saker att tänka på: vad ska man skriva på bloggen? Vad ska man inte skriva på bloggen? Hur personligt ska det vara? Vill man att folk ska läsa bloggen? Hur får man folk att läsa bloggen? Ska vi publicera bilder på bloggen? (okej, den sista frågan är kanske lite onödig, men ändå.) Samtidigt tänker jag att det säkert är en sån grej som man lär sig behärska. Lite som att skriva ungefär. Eller åka skridskor. Vem vet, till slut kanske den här bloggen har utvecklats till att bli en plats där Per publicerar sina berömda sångtexter och jag lägger in bilder som jag har hittat på en gammal hårddisk någonstans på en bortglömd vindsvåning i Medelpad. Vem vet.

Själv vill jag dock tro att det här ska bli en blogg där jag kan skriva om vad jag vill och kanske framförallt skriva om sådant som jag själv tycker om att läsa. Hoppas bara att det inte blir för pretentiöst.

Titel

2009-03-16T01:25:00.003+01:00

Jag har länge tänkt på det här med bloggande. Eller ja, länge och länge. I alla fall i några minuter. Det var Markve som tog upp det. Han kände att han ville ha en plats där han kan tillfredsställa sina behov. Av att skriva av sig, antar jag. Hoppas jag. Jag däremot ville mest ha en plats på internet där jag kan lägga upp bilder på broderier jag har gjort.

Nu har vi den. Platsen. Frukt är inte godis. Däremot är banan en ört.