tisdag 23 mars 2010
Mardröm
torsdag 11 mars 2010
Kylskåpet
onsdag 10 mars 2010
Ursäkta röran, vi skriver om!
onsdag 3 mars 2010
Curling i ett ord
Nu när OS är slut är det dags för oss att ta tag i verkligheten igen. Men först några väl valda ord om curling.
Curling är ju en sport som egentligen är otroligt tråkig men eftersom Sverige är bra i det så kollar vi på det ändå. Och jag är jävligt glad att jag kollade på det för sällan har jag blivit så positivt överraskad av en kommentators ordval som när Katarina Hulting säger följande:
- Oj, det där är en riktig rackabajsare!
Hon plockade upp ett ord från bottnen av barndomens glänsande sjö, putsade av det, gav det nytt liv och slängde in det i en curlingmatch. Underbart! Detta fick ju naturligtvis oss på redaktionen att hoppa högt av glädje och välkomna tillbaka detta förlorade ord. Därför ber vi er nu alla att göra detsamma. Ta till er ordet rackabajsare och sprid det för vinden! Det är curlingen värd.
måndag 15 februari 2010
Veckans mått - hyllmeter
Vad är en hyllmeter?
En hyllmeter är i princip en helt vanlig meter med den avgörande skillnaden att den utgörs av böcker som står i en bokhylla. (Som att en gatmeter skulle vara en meter bestående av kullerstenar på en gata.) Då kan man ju fråga sig varför man måste ha ett särskilt mått på böcker i en bokhylla och inte bara använda sig av måttenheter som redan finns? Eller kanske framförallt komma på ett bättre sätt att mäta böcker på. Jag föreslår enheten styck. Det känns på något sätt mer naturligt att mäta böcker i styck än i längd.
- Hur mycket böcker läser du på ett år?
- Ja, kanske 0,23 hyllmeter ungefär.
- Jahaja. Är det en väldigt tjock bok då eller är det flera smalare?
- Nej, det vet jag inte. Jag vet bara att det är 0,23 hyllmeter. På ett ungefär.
Kanske har den här enheten vuxit fram därför att man kan mäta böcker på olika sätt. Till exempel kan man ju lägga ut massa böcker på golvet i en lång rad, eller varför inte stapla dem på varann på högkant? När man har staplat böcker på högkant i en meter så utgör dessa böcker trots detta inte en hyllmeter. Men det beror inte på att de inte står i en hylla för böcker som står fint efter varann på golvet kan ändå mätas i hyllmeter. Bokhyllan är alltså inte den avgörande faktorn här. Och inte heller längden som böckerna utgör. Istället verkar det som att det är sättet man placerar böckerna på som tillsammans med längden och det faktum att de går att placera i en bokhylla utgör grunden för vad en hyllmeter är. Aningen komplicerat, men för snickaren som kom på enheten var säkert allt glasklart.
Okej, men varför behövs måttet hyllmeter? Jo, därför att riktigt stora bibliotek ska kunna säga saker som:
- Du, vi har 140 000 hyllmeter böcker,
och vanliga människor kommer att förstå att det är jävligt mycket böcker.
- 140 km liksom! 14 mil! Böcker! AAAHHH!
I och för sig skulle ju det riktigt stora biblioteket istället kunna säga:
- Vi har 7 miljoner böcker.
Jag tror att folk skulle förstå att det är rätt mycket det också.
torsdag 11 februari 2010
Asociala medier
måndag 1 februari 2010
Konsten att uppfinna det fyrkantiga hjulet
Idag kom jag att tänka på ett tv-program som jag såg för ungefär 100 år sedan. Jag kommer inte ihåg vad det var för program (men om jag får gissa skulle jag säga att det var Lilla Sportspegeln med Jakob Hård, men det verkar på något sätt lite märkligt. Läs vidare så förstår ni säkert) men det handlade i alla fall om barn som hittade på egna ord. Och självklart var ju föräldrarna och alla andra vuxna som var med i programmet så fruktansvärt jävla stolta och fascinerade över dessa genier till barn. Hur som helst var det ett barn som hade kommit på det till synes briljanta verbet fickla. Till synes säger jag därför att då jag såg programmet (återigen, det var typ 100 år sedan så jag kan ha glömt något vitalt) rycktes jag med i fascinationen kring detta makalösa ord. Jag tyckte helt enkelt också att ungen var ett geni. Att fickla betyder för övrigt (om jag minns rätt) att lysa med en ficklampa på det där sättet som barn lyser med ficklampor. Det vill säga de lyser inte med den för att kunna se något i mörker utan snarare för att de tycker att ficklampor är jävligt kul. Och visst är det kul med ficklampor, men det är inte det det här inlägget ska handla om. Rent krasst skulle man dock kunna hävda att barnet hade hittat på ett annat ord för lysa med ficklampa. Detta kan ju vara fint, men det är knappast revolutionerande.
När detta enkla faktum gick upp för mig blev jag mycket besviken. Här hade ett barn som hade kommit på ett nytt ord för lysa med ficklampa fått prime time-tid i SVT och jag hade dessutom trott att barnet var ett geni. Det enda ungen hade gjort var ju att ta ett substantiv och ändrat om det till ett verb med innebörden det man gör med substantivet. Som till exempel de existerande verben bila eller cykla. Som att skära med kniv skulle heta knivla. Problemet med ett sånt här ord blir ju att om man vill lysa med en ficklampa för att faktiskt lysa upp något skulle vi behöva ytterliggare ett ord. Kanske lampla skulle kunna funka? Fast det skulle ju krocka med ordet för vad man ska kalla det en lampa gör som inte är att lysa. Vad det nu är. Ordet för att sitta på en stol skulle ju bli stola, men vad skulle ordet bli för stå på stolen? Eller ska man ha samma ord för olika saker? Jag ugnar skulle alltså kunna betyda att man bakar en kaka eller kanske att man gör lasagne eller bara att man rengör ugnen. Om vi då skulle lösa situationen genom att kalla kakbaket för kakla vad skulle vi då kalla det vi gör när vi äter kakan? Som ni märker går allt åt helvete.
Nu känns det lite som att jag har suttit och rapat upp exempel (exemplat) i en timme men det jag egentligen är ute efter är detta: försök inte att hitta på egna ord. Det finns redan jättemånga. Och OM ni kommer på ett nytt ord så ta för fan inte upp det i Lilla Sportspegeln! Ring Fredrik Lindström eller nån istället.