Nyårskrönika

Vi har kommit till den stunden på året då vi på Frukt är inte godis-redaktionen summerar det år vi lämnat bakom oss. 2009. Svininfluensans år. Eller året då vi alla började skriva provocerande ord på internet för att se hur mycket koll FRA egentligen har. Året då en hel värld sörjde Michael Jackson och året då Christer Fuglesang fick åka upp i rymden igen (han börjar nästan få rutin nu). 2009 var året då Tiger Woods spelade golf. Inget mer.

2009 var också året som kom efter 2008, även om många hade hoppats på att få uppleva 2007 igen. Dessutom fick vi under förra året lära känna tre underbara fruar i Hollywood. Det är förresten intressant att just jag tar upp Hollywoodfruarna, eftersom jag såg dem först för några dagar sedan och fick väldigt värdefulla tips om hur man ska göra när man har för mycket läppstift på sig och det kladdar av sig på vinglas. Tack för det.

Här på redaktionen var 2009 det år då vi kunde konstatera att frukt inte är godis i Grythyttan, Virserum, Vadstena, Strasbourg, Paris, Osnabrück, Flörsheim, Köpenhamn, London, Barcelona, Helsingfors, Åbo och Nyköping heller. Vi ska kolla upp resten snart.

Annars hände det inte så mycket 2009. Inte lika mycket som det har hänt alla andra år. Jag passade på att gå in på Wikipedia för att kolla lite på vad jag hade missat. Och det var väldigt mycket. Jag kände igen några punkter, men resten inte alls. Det är bara att bita i det sura äpplet (som inte är godis) och erkänna sig besegrad. You got me, 2009. You got me good.

Men för att våra läsare inte ska bli helt lottlösa kommer här en kort lista över årets bästa, alla kategorier (utom en, årets radiopersonlighet kommer inte vara med):

Årets album: Melody Gardot - My One and Only Thrill (jag har inte lyssnat på albumet alls, men sett reklamen 5 miljarder gånger)

Årets låt: Olle Ljungström - Vila vid denna källa

Årets film: Alvin and the Chipmunks - The Squeakquel

Årets händelse: Berlinmuren faller (det här kan också ha hänt för 20 år sedan)

Årets träd: Alm och bigarrå

Årets soppa: Borstj (också årets soppa 1974)

Årets maträtt: Borstj (också årets soppa)

Årets Facebook-grupp: Vi som vill jobba på Uplands Nation (29 medlemmar i skrivande stund)

Årets pryl: Huvudmassören

Årets hund: Den här (ingen aning om vad den heter, vi kan kalla den Elton Johnny)

Årets polishund: Den här (han heter säkert Bengt Svensson)

Årets Börje: Salming (tätt följd av Ahlstedt)

Och slutligen, kategorin som är värld att utveckla...

Årets personlighet: Björn Ranelid. Denne man bland möss, vars förträfflighet ligger bortom det vi någonsin kunnat ana och framför det vi inte ser. Mannen som kan uttrycka sig om vadsomhelst närsomhelst och hursomhelst utan att bry sig, eller genom att bry sig. Ingenting är för litet eller för stort för honom, there ain't no mountain high enough. Björn Ranelid. Smaka på namnet. Han lär göra det.

2010 kommer bli ett år fyllt av skratt. Och av gråt. Och av mycket, mycket mer. Vi lovar att hålla ställningarna på bloggen och uppdatera om var frukt är godis (ingenstans) och var det inte är det (överallt). Men en sak är säker: 2010 är med allra största sannolikhet bloggens år. Det är dags att bloggen får ett uppsving. Starta din egen blogg och märk snabbt att folk hyser ett oerhört stort intresse över vad du har att säga.

Gott nytt år!

God jul!

I och med detta inlägg av det kortare slaget vill Frukt är inte godis-redaktionen önska alla sina läsare (och andra som råkar ramla över bloggen) en riktigt god jul och ett gott nytt år! Men vi börjar med god jul. Det finns nämligen en stor risk att Frukt är inte godis's årskrönika kommer dyka upp här före nyår, och i så fall vore det dumt att skriva gott nytt år på nytt.

Julen är ju känd som godisets högtid, och i många hem äter man mandariner på löpande band, som om det vore godis. Det är det såklart inte. Vi har fått in många läsarfrågor angående just mandariner och huruvida de är godis eller inte. Men vi kan försäkra er om att inte heller mandariner är godis. Det är frukt. Så lägg ner mandarinen och hugg in på andra laget i Aladdin-asken. Det är inte ett tips, det är en order.

En synnerligen god jul önskar vi er!

/Peppen och Markve

Om mormoner och vampyrer

Härom kvällen råkade jag kolla på kulturnyheterna. Jag säger råkade eftersom jag inte brukar kolla på kulturnyheterna, men jag fastande av någon anledning på SVT 1 när jag satt och sappade i soffan. Kanske för att det var jobbigt att sappa längre än så eller kanske för att det faktiskt var något intressant inslag just då. Jag minns inte. Hursomhelst kommer efter ett tag ett ursäktande från programledaren. Hon ursäktar sig för att ”en inbjuden recensent” i ett tidigare program om den nya Twilightfilmen hade dragit paralleller mellan mormoner och våld. Vafan? Hur i helvete lät det undrar man ju då? Såhär kanske:

– Eva, vad tyckte du om den här filmen?

– ja, alltså vampyrer är ju lite som mormoner. De slåss och dödar varann och dricker blod. Tack för mig!

– Tack Eva för den analysen.

Men så kollade jag upp på SVT Play hur det egentligen hade varit. Såhär:

– Ja, alltså Stephenie Meyer (författaren av twilightböckerna /red.) är ju mormon, men det märks inte så mycket förrän i fjärde boken då tjejen råkar få spö av vampyren. Och är bara glad och tacksam. Sånt är inte kul.

På riktigt alltså. Det var det här hon sa.

Mycket märkligt.

Frukt är inte godis i Barcelona

I helgen var delar av Frukt är inte godis-redaktionen i Barcelona för att roa sig och utföra bloggrelaterat arbete. Och som vi länge misstänkt är frukt inte godis i Barcelona heller. Däremot är frukt artitektur i Barcelona.

Några av tornen på La Sagrada Familia har nämligen frukt i toppen. Vi på Frukt är inte godis-redaktionen är extremt uppspelta över det här då vi också bär på övertygelsen att frukt är arkitektur. Nu finns det alltså bevis. Fantastiskt.

Oklara begrepp del 1

Snortidigt. Smaka på ordet. Eller nej, gör inte det förresten. Smaka inte på det. Men säg det några gånger. Efter ett tag börjar det tappa sin mening. Och nu undrar jag: Hur tidigt är snortidigt? Och vad har snor med att göra hur tidigt något är? Går snor upp extra tidigt?

En teori är att man förr i tiden, när man inte hade väckarklockor, helt enkelt förlitade sig på att man vaknade när snoret börjar kännas i näsan. Man lät bli att snyta sig innan man la sig och man vaknade snortidigt. Det var ju alldeles för tidigt såklart, så man gick upp och snöt sig, la sig igen och det slutade med att man försov sig. Men första gången man vaknade var snortidigt.

En annan teori har att göra med den gamle officern Jonas Snor som levde kring 1840. Han gick alltid upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Han brukade knacka på hos sina grannar och säga hej. Ett ganska osympatiskt drag tyckte många. Det var ju alldeles för tidigt. Grannarna myntade uttrycket snortidigt på ett möte i bostadsrättsföreningen och hux flux var det osympatiskt att gå upp tidigt.

En tredje teori hur snortidigt uppkom kommer från berättelserna om Mumin. Snorkfröken gick ofta upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Men på grund av ett tryckfel blev det som skulle heta snorktidigt snortidigt.

Den sista teorin, och som kanske är den mest sannolika, är att snortidigt egentligen är en sammandragning av "Sno är tid i GT" och att sno skulle vara någon slags Göteborgs-slang för tid. Oerhört logiskt.

Tack Ulrika för att du använde ordet sådär oprovocerat. Nu vet jag plötsligt vad jag ska doktorera i. Inget för okänsliga.

(Angående bilden så kom den upp på Googles bildsök som sjätte träff när jag sökte på "snor".)

Hur man slår ihjäl tid en vanlig måndag

En variant är ju att sova till tolv. Eller typ ett. Eller ännu längre. Och sen gå upp och inse att det inte är helg längre och att man har sovit till tolv. Eller typ ett. Eller ännu längre. Då är dagen oftast förstörd och man väljer att göra ingenting eftersom man ändå ska lägga sig snart.

En annan variant är att titta jättemycket på tv. Kanske en timme eller två. Kanske tio timmar. Kanske mer. Fruktansvärt mycket tv kan man trycka i sig på en måndag. Men även här inser man efter ett tag att det inte är helg längre. Mitt i ett avsnitt av Extreme Home Makeover.

En tredje variant är att titta ut på höstlöven och tänka att de är katter. Men det vore ju faktiskt bara konstigt. Löv är inte katter (ny blogg startas snart på http://intekatt.blogspot.com). Löv är löv. Men titta på dem kan man. Och minnas hur gröna de var en gång i tiden. Löven alltså. Inte katterna. Det här var mitt försök att göra bloggen lite djup. Gick sådär.

Eller så går man bara och köar i 2 timmar och 45 minuter för att få vaccin.

IQ-befriad reklam

Jag har alltid gillat IQ's reklamer. Den med Lill Lindfors som sjunger "Rus" är skitbra. Men deras nya reklam med Olle Ljungström som slaktar "Vila vid denna källa" gillar jag inte alls. Okej, jag förstår syftet, texten etc. Men kunde de inte låtit göra en bättre inspelning? Det skulle alla tjänat på. Jag, du, alla. Inte Olle Ljungström då, men han kanske kan göra reklam för autotune istället och tjäna grova pengar.

Apropå IQ-befriad reklam så har jag sett att Apotekets obehagliga reklam för Apoliva fortfarande går på TV. Ni vet den med kvinnan som mimar till musik och ser lite läskig ut. Jag funderar på att göra en parodi på den, spela in mig själv och lägga upp på YouTube. Känns som något jag skulle kunna göra. Typiskt mig.