Snortidigt. Smaka på ordet. Eller nej, gör inte det förresten. Smaka inte på det. Men säg det några gånger. Efter ett tag börjar det tappa sin mening. Och nu undrar jag: Hur tidigt är snortidigt? Och vad har snor med att göra hur tidigt något är? Går snor upp extra tidigt?
En teori är att man förr i tiden, när man inte hade väckarklockor, helt enkelt förlitade sig på att man vaknade när snoret börjar kännas i näsan. Man lät bli att snyta sig innan man la sig och man vaknade snortidigt. Det var ju alldeles för tidigt såklart, så man gick upp och snöt sig, la sig igen och det slutade med att man försov sig. Men första gången man vaknade var snortidigt.
En annan teori har att göra med den gamle officern Jonas Snor som levde kring 1840. Han gick alltid upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Han brukade knacka på hos sina grannar och säga hej. Ett ganska osympatiskt drag tyckte många. Det var ju alldeles för tidigt. Grannarna myntade uttrycket snortidigt på ett möte i bostadsrättsföreningen och hux flux var det osympatiskt att gå upp tidigt.
En tredje teori hur snortidigt uppkom kommer från berättelserna om Mumin.
Snorkfröken gick ofta upp väldigt tidigt. Kanske fyra eller fem eller så. Eller halv sju. Men på grund av ett tryckfel blev det som skulle heta
snorktidigt snortidigt.
Den sista teorin, och som kanske är den mest sannolika, är att snortidigt egentligen är en sammandragning av "Sno är tid i GT" och att sno skulle vara någon slags Göteborgs-slang för tid. Oerhört logiskt.
Tack Ulrika för att du använde ordet sådär oprovocerat. Nu vet jag plötsligt vad jag ska doktorera i. Inget för okänsliga.
(Angående bilden så kom den upp på Googles bildsök som sjätte träff när jag sökte på "snor".)
