Räkor är inte godis

Idag när ena halvan av Frukt är inte godis-redaktionen var på den lokala ICA-butiken såg jag den här reklamskylten och var förstås snabbt framme med mobilkameran (eller kameramobilen) för att föreviga den. Jag tänker nu använda mig av ett, för Frukt är inte godis-redaktionen, nytt grepp: låta bilden tala för sig själv.

Proffs

Kära blogg,

Häromdagen såg jag ett teveprogram som sponsrades av det mer eller mindre okända företaget Vianor. Vianor är tydligen ett företag som byter däck åt folk (gör inte bensinmackar sånt?). Som om inte det här vore nog för att skriva ett härligt blogginlägg har också Vianor en mycket speciell slogan. Den lyder som följer:

- där proffsen byter däck.

Det här gjorde mig väldigt förbryllad. Vilka proffs? Jag har grubblat en del på det här och för er bekvämlighet har jag brutit ner mina teorier i 3 olika typer av proffs som kanske byter sina däck hos Vianor.

1. Random proffs. Den här kategorin innefattar alla som är proffs på något. Denna kategori har jag valt att ytterliggare dela upp i två delar: proffs som i sportproffs (Zlatan) och proffs som i människor som gör något för pengar (proffessionell yrkesutövning alltså). Oavsett vilket av de här alternativen det är Vianor egentligen menar kan vi konstatera att det är en ganska lam anledning till att välja Vianor.

Vianor - där fotbollsproffsen byter däck. Eller: Vianor - där människor som har ett jobb byter däck. Båda dessa slogans skulle vara mer specifika men om möjligt ännu sämre än originalet.

2. Bytadäckproffs. Den här kategorin innehåller alltså de människor som jobbar med att byta däck. Vianor menar kanske att det är de här personerna som byter sina egna, privata däck hos Vianor. Men om de här personerna är proffs på att byta däck, varför skulle de då åka till Vianor för att byta sina däck? Är det inte troligare att de byter sina däck på egen hand? De är ju ändå proffs.

Vianor - där de som är proffs på att byta däck byter däck när de inte längre orkar byta däck på egen hand.

3. Bilproffs. Nu börjar vi närma oss nånting här. I den här kategorin hittar vi människor som jobbar med att köra bil. Det kan vara allt från buss- och taxichaufförer till Formel 1-proffs. Kanske är det de här individerna som reklamen syftar på. Men vänta nu. Bussar byter väl sina däck i ett jättestort bussgarage och samma sak med taxibilar. Och Formel 1-bilar byter ju sina däck på tre sekunder på en liten avfartsväg. Det har man ju sett på tv. Okej, men de här människorna kanske har privata bilar som inte är bussar och Formel 1-bilar. Och när de ska byta däck på sina privata bilar kanske de åker till Vianor.

Vianor - där de som har till yrke att köra ett fordon med hjul, till exempel busschaufförer, byter däck på sina privatägda fordon.

Så måste det vara. Men det känns ju också som ett ganska lamt argument. Och förresten, vem fan bryr sig om var man har bytt sina däck så länge man har rätt däck? Det lär ju knappast märkas någon större skillnad på bilen.

Fan, nu körde jag in i en lyktstolpe igen. Jag borde verkligen ha bytt mina däck hos Vianor.

Facebookjunkie

Häromdagen kom jag på att jag med största sannolikhet är en Facebookjunkie (i.e. en person som är stark beroende av Facebook och inte kan leva ett normalt liv utan Facebook). Alla Facebookberoenden yttrar sig säkert på olika sätt men just mitt beroende yttrar sig i att jag MÅSTE läsa alla statusuppdateringar som mina vänner har skrivit. Dagen börjar med att jag tar mig en morgonfix där jag går igenom alla inlägg som har gjorts sedan jag gick och la mig kvällen före. Det brukar vara en sisådär 15-20 inlägg av varierande djup och kvalitet. Ofta handlar inläggen om saker som man gör på morgonen ”...har ätit en härlig frukost” ”...börjar dagen med sovmorgon :-)” ”...MÅSTE VERKLIGEN PLUGGA ARSLET AV SIG IDAG!! OMG!” och liknande. Därefter kanske jag dyker lite djupare i nyhetsflödet, kollar några roliga bilder (alt. kollar på bilder av mig själv för att få en egoboost. Oftast funkar det sådär.), och kanske läser jag nåt om Peppens framgångar i Farmville eller Mafia Wars. Sen går jag över till Gmail och läser och skriver ett och annat mail. Men jag är ändå inloggad på Facebook hela tiden så att jag ungefär var tionde minut kan kolla om det är någon som har uppdaterat sin status eller nåt. Sen är det dags att lämna datorn och springa runt och göra andra viktiga saker. Sen kommer jag hem igen på eftermiddagen nån gång och det jävlar ska det Facebookas. Och ojojoj vad det har hänt saker då. Folk har uppdaterat statusar och blivit vänner med varann och odlat påskliljor och har gjort ett quiz om kändisar och kommenterat på en tokrolig bild och fan och hans moster. Det här momentet kallar jag eftermiddagsfix. Det kan vara dagens fetaste dos Facebook. Jag hänger på Facebook kanske några timmar under tiden som jag svarar på dagens mailskörd och läser diverse bloggar, för vid det här laget brukar de bloggar som uppdateras mer eller mindre dagligen ha ett nytt spännande inlägg att bjuda på. Därefter är det kväll. Då lagas det mat hos Frukt är inte godis-redaktionen och sen kollas det på tv. Där ser man en massa dumma översättningar och dålig reklam som jag tänker att jag ska blogga om. Men inte fan gör jag det. Istället skriver jag upp vad som var roligt på en lapp och sen slänger jag lappen. Eller så låter jag lappen ligga på ett riktigt bra ställe där jag sen hittar den två veckor senare och inte fattar vad som är roligt. Efter tv-sessionen är det dags att kolla av den sista mailskörden för dagen. För vid den tiden har de flesta vanliga människor gått och lagt sig och aktivitet på mailen sjunker avsevärt och man kan således maila i lugn och ro. I samband med mailandet tar jag mig dagens sista Facebookfix. Jag kallar den nattafixen (p.g.a. att denna fix oftast sker nattetid). Vid den här tiden handlar de flesta inlägg om saker som man gör på kvällen ”...borde kanske sova lite J” ”...har haft en riktigt underbart härlig dag!” ”...ställer väckarklockan på 05.30 och hoppas på det bästa...” ”...sömnlös i ...”. Men detta är även tiden på dygnet då man kan kolla av spännande inlägg som man har missat tidigare under dagen eftersom att aktivitet är så låg just då (det ska sägas att klockan vid det här laget är ca 01.37). Dessutom är det ett perfekt tillfälle att gratulera folk som fyller år och (allt som oftast) hinna först (eller näst först, Peppen brukar faktiskt hinna före. Dessutom ska det tilläggas att jag för det mesta glömmer bort det där med födelsedagar. Så nu vet ni, om ni känner er negligerade så beror det bara på att jag glömmer bort, inte på att jag hatar er).

Allt det här är väl okej kan jag egentligen tycka men häromdagen slog det mig att de flesta statusuppdateringar som jag läser tillhör människor som jag verkligen inte har någonting att göra med. Ni vet såna som man gick på samma dagis som eller nåt. Jag skiter väl för fan i vad de gör. Och då säger någon, ja men det går ju att blockera folk. Ja visst, säger jag, men då skulle jag ju behöva blockera 300+ pers och det orkar jag inte göra. Dessutom tycker jag inte att det känns helt schysst. ”ja, absolut, vi kan bli vänner. Men bara så du vet så kommer jag att blockera allt du gör.” Så nu har jag bestämt mig för att ta ett uppehåll från Facebook. Eventuellt kommer jag att festFacebooka, men där går gränsen.

Tack för den här tiden Facebook! Hoppas det var lika skönt för dig som det var för mig.

Grattis och hurra

Nåt vi helt har missat här på Frukt är inte godis-redaktionen är att vi firar ett år i år. Närmare bestämt den 16 mars. Nu har det nästan gått en månad sen vi fyllde ett år. Och det missade vi. Det känns lite pinsamt. Med tanke på att vi uppdaterar så sällan så borde vi väl ändå kunna klämma ur oss ett inlägg om att vi fyller ett år. Eller? Nej, uppenbarligen inte. Men här kommer ett något försenat grattis från oss till oss.

Grattis oss.

Den där dagen då vi skapade bloggen (16 mars) skrev vi fem inlägg. Totalt har vi publicerat 68 inlägg på bloggen. Fem inlägg är typ 7 procent. Vilket kan funka för en klosteröl, men i bloggvärlden håller det inte.

Vi var unga och hungriga den där dagen (16 mars). Vi publicerade fem briljanta inlägg. Bland annat ett om att vi hade startat bloggen. Och ett om sömn. Det om att vi hade startat bloggen genererade 10 kommentar. Så många har vi inte fått sen dess. Nyhetens behag. Den dagen (16 mars) var vår blogg det största som hänt. Det är fortfarande det största som hänt för många. Mest för mig och Markve, men också för våra trogna läsare (alltså Ulrika och Anna-Lena) samt för internet, som får ytterligare en blogg att bidra med till miljarder människor världen över.

Det här inlägget blir vårt 69:e inlägg. Så alla siffror jag rabblat upp stämmer inte alls.

Grattis oss.