måndag 30 mars 2009

Rätt och fel

I senaste Simpsons-avsnittet "Wedding for Disaster" (som var sådär, som Simpsons nuförtiden är) ska Marge och Homer gifta om sig. Med varann. Gifta sig på nytt kanske man säger. Hursomhelst, de ska gifta sig igen och planerar ett stort bröllop. På vigseln spelar en stråktrio (vilket i sig känns lite märkligt, tror det var violan som var borta). Jag kommer komma till poängen snart. I nästa stycke.

Stråktrion spelar ingångsmarsch. Homer dyker inte upp. Då byter trion (för att liva upp stämningen lite) instrument till trumpet, klarinett och trombon. Och det är nu det imponerande kommer. Musiken som spelas är verkligen ett stycke med just bara trumpet, klarinett och trombon. Jag blev positivt överraskad. Det fick mig att tänka på "Master and Commander" där Paul Bettany och Russell Crowe spelar fiol och cello under några tillfällen, men det som hörs är en hel stråkkvartett. Bland annat, tror det smygs in en luta också. Skamligt.

Om man nu ska ha icke-levande musik i en film eller serie, se då till att det är rätt mängd instrument som hörs. Okej att det kanske bara är jag som reagerar på sånt här, men en person är en person för mycket. Tack och hej.

American Inventor. Igen.


Så var det söndag kväll igen och dags för ett nytt avsnitt av American Inventor. Eftersom jag redan har ägnat ett antal hundra bloggspaltmeter på detta teveprogram tänker jag inte bli långrandig i det här inlägget. Jag tänkte mest informera om att dagens program höll samma dåliga kvalitet som sist. Det var ju skönt. Här följer några exempel på dagens uppfinningar:

- Engångslakan av papp.
- Hundbajs-skopan.
- Livbojen.
- Svansen för människor.
- Korvgubbevanten.
- Engångskattlådan. (en papplåda som man kunde vika ihop)
- Bullet Ball. (nej okej då. Det var förra veckan. Men det är fortfarande roligt)

Missa inte nästa avsnitt av detta briljanta program! Nästa vecka, samma tid, samma kanal. Mycket nöje!

torsdag 26 mars 2009

Lyx i vardagen

Ibland kan jag stanna upp och bli fascinerad av hur glad man blir över de små sakerna i vardagen. När man kan lyxa till det bara lite. Inte överdrivet mycket, utan bara lite. Så att ett otränat öga inte kan avgöra om det är lyx eller om det bara är en vanlig vardagshändelse. Lyx är till exempel att beställa pizza mitt i veckan. Från den lokala kvarterskrogen. När jag var liten var att beställa pizza lyx. Typ helglyx. Men numera är det också vardagslyx. Det är ju till exempel sjukt lyxigt att ringa och beställa mat. Särskilt när någon svarar hur lång tid det kommer att ta. 

Det har hänt att jag ringer mig själv (jag har två telefoner) innan jag börjar laga middag och "beställer". Jag brukar svara att det tar en sådär 20-25 minuter. Sen när det har gått 40 minuter och maten fortfarande inte är klar så brukar beställarjag bli arg. Då brukar beställarjag be om kostnadsfri mat. Matlagarjag brukar bli irriterad och förklara hur mycket själ och hjärta som matlagarjag ändå har lagt ner på den måltid som beställarjag har beställt. Och att det maten kostar inte är särskilt mycket i jämförelse med den tid som matlagarjag lägger ned. "Nej" brukar beställarjag svara, "jag märker det, du lägger ju ner sjukt mycket tid på ingenting". Det kan fortsätta i flera timmar. Kan vara så att det helt enkelt ändå är bättre att beställa mat från någon annan. Då tar det garanterat 15 minuter-en kvart och man blir aldrig missnöjd.

Känns jävligt oklart varför det här skulle vara lyx i vardagen. Det kanske bara är vardag trots allt. Inlägget borde hetat "Vardagen". Men då hade ni å andra sidan inte läst såhär långt.

tisdag 24 mars 2009

Sagan om plånboken

För ett tag sedan blev jag av med min plånbok (jag kommer kalla den för en plånbok även om den inte riktigt lever upp till NEs definition av en plånbok. Den är snarare en korthållare. Men det är ändå inte relevant i det här sammanhanget). Jag är inte säker på hur längesen det var, men det kan säkert ha varit två till tre månader sen. Med andra ord: jag hade gett upp hoppet på att få tillbaka den. Jag hade skaffat ett nytt bankkort och spärrat det gamla. Dock hade det inte gått så lång tid att jag hade skaffat ett nytt id-kort. "Det funkar ju lika bra med pass" som jag alltid brukar säga. Jag hade till och med börjat glömma bort att plånboken faktiskt var borta.

Men (ja, jag vet att ni redan har anat att det ska komma ett men i den här historian) så igår ringde min telefon. Det var ett okänt nummer så jag blev som vanligt lite nervös och undarde om jag skulle svara eller inte. Jag gjorde som jag oftast gör och valde således att inte svara och hoppades att 1. personen hade ringt fel och skulle inse detta när han hörde min telefonsvarare eller 2. lämna ett meddelande på min telefonsvarare. Det blev alternativ 2. Personen som jag inte kände hade allstså tagit mod till sig och valt att tala in ett meddelande på min telefon. I meddelandet sa personen att han hade hittat min plånbok med leg och bankkort och sånt. Vidare föreslog den okände mannen att vi skulle träffas så att han kunde överlämna plånboken till mig. Jag valde att på ett vågat sätt svara på samtalet. Med ett SMS. Jag skrev: "Jag kan ses i centrala uppsala närsomhelst under morgondagen" och skrev under med mitt namn.

Idag ringde så mannen igen och jag kände att den här gången måste jag svara. Och det gjorde jag. Vi bestämde att vi skulle ses på stan kl 13.00 för att genomföra överlämningen. Han lät som en helt vanlig man. (Vad nu det är? Men denna filosofiska fråga sparar jag till det tillfälle då Peppen och jag väljer att starta en djup blogg om existentiella "issues". Troligtvis någon gång kring 2017 alltså.)

När jag var på väg ner på stan började jag fundera på om man skulle ge honom något i hittelön. Gör man det även om man inte har utlovat det? Jag bestämde mig för att man inte gör det. Väl framme vid vår mötesplats började jag fundera på hur jag skulle identifiera honom, det fanns ju trots allt ganska många andra människor där. Men så kom jag på att han ju faktiskt hade mitt leg och således borde kunna identifiera mig. Bra, bollen låg hos honom.

När jag går mot mötesplatsen ser jag en person som står stilla och verkar vänta på något. Det kanske är han? Men han ser ju ut som en uteliggare. Och han som lät som en helt vanlig man! Nej, det måste vara någon annan. Men så tar mannen upp en plånbok som ser oroväckande bekant ut ur sin ficka, öppnar den och tittar ner i den, tittar upp på mig igenkännande och då inser jag att det är han som är mannen som har hittat min plånbok.

Jag går fram till mannen. Han har på sig en röd jacka, termobrallor och svarta kängor. Över axeln bär mannen på en väska. Vi säger hej till varann. Han ger mig plånboken. Jag säger tack och undrar var han hittade den. Han säger att han hittade den utanför Folkes Livs. Jag säger jaha och tack igen och något som kan ha varit "du gjorde min dag". Han svarar "allt kommer tillbaka". Jag säger ja och gör mig redo för att gå. Då säger mannen "förresten, här ska du få en tidning. Den handlar om tro och sånt". Mannen plockar upp en tidning ur sin väska. Tidningen heter Kristet Liv. Jag säger återigen tack och går därifrån.

När jag har gått därifrån börjar jag fundera på om mannen kanske var någon slags Jesus-wannabe, eller eventuellt att han var Jesus själv. Fast lite mer modern. Han hade ju ändå mobiltelefon.

måndag 23 mars 2009

American inventor

Jag sitter och slökollar på teve när jag plötsligt kommer till ett program som jag fastnar vid ett tag. Programmet heter American inventor. Det är typ uppbyggt som Idol eller nåt fast istället för att folk ska vara bra på att sjunga så ska de ha en uppfinning som de ska försöka sälja in hos juryn. Det här programmet är så otroligt dumt. Men också fruktansvärt underhållande. Nu ska jag förklara hur en audition kan gå till (en sann historia):

En man har kommit på en ny sport, han kallar den Bullet Ball. Det är ungefär som pingis men istället för racket använder man sig av bara händerna, och istället för att studsa bollen rullar man den mellan sig. Den som först tappar ut bollen på sin sida har förlorat.

VAFAN liksom? Hur många har inte kommit på den här sporten? Det känns som något man hittar på när man är typ fem år. Eller som att säga att man har uppfunnit att rulla en boll. Det kan väl ändå inte klassas som en uppfinning?

Men nu kommer den riktigt roliga (eller sorgliga) biten: inte nog med att han har pallrat sig till programmet för att han tycker att det på riktigt är en bra idé, han har också lagt ner 26 (!) år av sitt liv på Bullet Ball. Och på grund av att han har lagt ner så mycket tid och pengar på detta tvingas han nu bo i en bil.  Hans ambition är att Bullet Ball ska bli en OS-sport. Det här kan vara det absolut dummaste jag nånsin sett på teve! Som tur var tyckte juryn också det och han åkte ut.

En annan rolig uppfinning från dagens program var osynlig tårgas (uppfinnaren var en tolvåring...). Lycka till att marknadsföra det! 


P.S. Programmet går på fyran på söndagar kl 23.55. Rekommenderas varmt!

fredag 20 mars 2009

Kvinnan utanför fönstret

Nedanför mitt köksfönster går en trappa ner till källaren. Ovanför den här trappan brukar det stå en kvinna och titta in i mitt kök. Man ser rakt in. Från början tyckte jag att det var helt okej att hon stod där, men nu börjar jag tycka att det är lite creepy. Ja, alltså, hon står ju inte där jämt. Men förhållandevis ofta. Och jag funderar på ett antal saker angående den här kvinnan.
  1. Varför tittar hon in genom mitt fönster? Vad finns här som är så jävla intressant?
  2. Vad gör hon på dagarna egentligen, om hon nu har tid att stå och titta in i mitt fönster?
  3. Vad heter hon? (Okej, det undrar jag egentligen inte, men det kändes så larvigt att bara ha två punkter i den här fantastiska listan jag har gjort, vill ju ändå uppleva någon form av trestegsraket)
Det här har ju resulterat i då att jag inte riktigt känner att jag kan göra som jag vill. Laga mat naken, till exempel. Det går ju fetbort, mycket på grund av att man aldrig vet när kvinnan står där. Nu har jag aldrig funderat på att laga mat naken, men jag vill kunna känna att jag har möjligheten utan att behöva tänka på vem som tittar. Om hon skulle stå där och jag skulle laga mat naken går det ju nämligen från hobby till prestation. Och då blir man bara som Björn Borg. Det värsta som hände honom var när han flyttades från garageuppfarten till tennisbanor runtom i världen. Tänk hur mitt kalsongmärke skulle se ut. Jag skulle antagligen göra det i paint.

Kvinna, om du läser det här så vill jag be dig vänligt men bestämt att sluta stå och titta in genom mitt fönster. Det är inte roligt längre, och vi vet båda två att du inte har någon aning om varför du gör det.

Nu ska jag gå och laga mat naken.



onsdag 18 mars 2009

Bloggen vs Boken

Idag är det dags att visa den mycket efterlängtade veckans fight. Den här gången är det den nya och lovande Bloggen som ska gå en runda mot den gamla och lite dassiga Boken. Mycket nöje!

Här skulle man ju på ett mycket akademsikt vis kunna säga att både Boken och Bloggen är bra, men för olika ändamål och för olika publik. Men sånt tjafs håller vi inte på med, här ska vi ju kröna en vinnare! Det är sånt som får höga tittarsiffror. Som kanske till exempel programmet Mästarnas mästare på SVT. 

Okej, här följer en kort beskrivning av Boken respektive Bloggen:

Boken uppfanns redan på 7000-talet f.Kr. av den berömde och omskrivna artisten Anna Bok.  Det Anna Bok gjorde som var så fantastiskt och nyskapande var att hon istället för att rista in det hon ville ha skrivet i sten använde hon sig av vanliga A4-papper. Dessa vek hon på mitten och häftade ihop längs ena långsidan för att sedan kunna både skriva i och läsa ur på ett bekvämt vis. Ett typexempel på en bok ser ni här ovanför. Allt sedan den tiden har människor för det mesta valt att skriva saker i bokform, förutom UARDA-spexarna som valde att göra en pergamentrulle av sitt programblad. Jävligt kul. 

Bloggen dök upp någon gång under sent 1900-tal eller tidigt 2000-tal och dess egentlige skapare anses vara den, vid den tiden, unge Tord Blogg. Han kom på att man kunde skriva saker på internet istället för att bara glo som ju hade varit den huvudsakliga sysselsättningen fram tills dess. Det är för övrigt en blogg du läser just nu om du inte hade fattat det. Bloggen kom väl aldrig riktigt att konkurrera med Boken men båda publiceringsformerna handlar ju om att skriva saker så där har de ju något gemensamt. Det Bloggen har som Boken inte har är att man kan skriva väldigt osammanhängande utan att någon märker något. 

Och vinnaren är: Bloggen! 

Grattis säger vi på Frukt är inte godis!


tisdag 17 mars 2009

Om sömn. (pt II)

Jag älskar morgnar när man vaknar upp och kan konstatera det första man gör att frukt fortfarande inte är godis. Då känns det som att ens övertygelse är tillräckligt stark för att starta en blogg om.

Veckans ord

Det är dags att ta i tu med veckans ord.

Kioskvältare.

Vad är det? Vad betyder det? Var kommer det ifrån?

Ja, till att börja med kan man konstatera att det är ett sammansatt ord. Närmare bestämt sammansatt av de svenska orden kiosk och vältare. Ordets innebörd är kanske en smula oklart men man kan säga att det är en omskrivning av ordet bästsäljare. Frågan varför man behöver en omskrivning av ett så självklart ord är förstås än idag ett mysterium. Det torde dock ha uppkommit då man kände att det blev lite för enkelt att säga bästsäljare och istället ville komplicera tillvaron lite grann. Ungefär som när man istället för att säga SMS valde att säga mess. Eller som när man istället för att säga hundralapp valde att säga hunka. Och är det inte lite så vi människor fungerar? Vi vill helt enkelt komplicera vår tillvaro. Att istället för att säga godis säga frukt till exempel. Fast det är ju förstås fel, eftersom frukt inte är godis, men ni fattar säkert poängen. 

Okej, men vad är en kioskvältare då? Det är ju som jag redan har sagt detsamma som en bästsäljare, helt enkelt något som säljer bäst. Alltså är den väldigt populär och säljs i enorma upplagor, såsom till exempel boken Da Vinci-koden eller bloggen Frukt är inte godis. Nu säljs ju inte en blogg på samma sätt som en bok, men om det vore en bok skulle den säkert sälja ungefär lika bra som Da Vinci-koden. Troligtvis bättre. 

Nu till det verkligt viktiga: varför heter det kioskvältare? Här finns det olika teorier men de vanligast förekommande har på något sätt att göra med en kiosk som välter. I den här kategorin återfinner vi teorier som:

1. Om en kiosk skulle köpa in så många exemplar av den här boken som kiosken skulle kunna sälja och om kiosken skulle välja att placera alla dessa på sidan av kiosken skulle kiosken välta.

2. Om alla exemplar av den här boken som har sålts skulle placeras på en kiosk skulle den kiosken med stor sannolikhet välta. 

Det finns även teorier i den här kategorin som bygger på att kunderna som köper boken får en mer central roll, såsom till exempel:

3. Om alla kunder som har köpt den här boken skulle vilja välta en kiosk tillsammans skulle de säkert lyckas.

4. Om man lägger ihop vikten på alla som har köpt boken skulle det troligtvis uppgå till en total vikt som skulle kunna välta en normalstor kiosk om man fördelade den på ett, för ändamålet, fördelaktigt vis.

Själv väljer jag att inte ta ställning till vilken av ovanstående teorier som är sann, men faktum kvarstår: det har att göra med en kiosk som välter. Och kanske är det just därför man sällan ser kiosker köpa in böcker i stora upplagor. Och kanske är det därför kiosker oftast bara säljer pocketböcker.

måndag 16 mars 2009

Ja vi kan

Jag har lagt in en bild här nu. Den är inspirerad av Obama. Den försöker säga att vi alla kan nånting. Måhända att det inte stämmer in på mig och Markve, men jag har fått för mig att någon av våra eventuella läsare kan nånting. De har ju hittat hit, menar jag. Alltid nåt.

Ang. nåt helt annat så har skaparen av Facebook-gruppen "Kleerup är en fjant" per telefon blivit hotad till livet av Kleerup själv. Bra jobbat! Av just den anledningen så finns nu en låt med Kleerup på Frukt är godis-spotifyplaylisten. Länk till playlisten finns i högerspalten. Klicka bara på händerna.

Bananen

Vi vill ju inte bygga en blogg på faktafel. Så därför har jag tagit reda på några roliga fakta om bananen:
  1. Bananen är en ört och ett bär (och alltså också en frukt (men inte godis)).
  2. Skalet på en banan är från början grönt.
  3. 2001 kom EU överens med USA och Ecuador att en gemensam tullnivå för alla länder skulle införas senast den 1 januari 2006.
Wikipedia är lite som en Bibel för bananälskare. Men faktum kvarstår. Frukt är inte godis. Inte ens bananen. Skumbananer däremot är godis. Men inte frukt. Frågor på det?

Om sömn.

Som en vis man en gång sa "om man går och lägger sig sent bör man också gå upp sent, annars blir man trött".

Idag kan jag intyga att detta är sant. Jag gick nämligen och la mig sent igår men tänkte ändå att jag skulle gå upp tidigt idag. Det gick inte. Jag vaknade visserligen av väckarklockan tidigt, men då skrek mitt undermedvetna ut i frustration och stängde av klockan (i alla fall är det så jag tror att det gick till). Det här är säkert något som händer alla lite nu och då, men jag ville ändå dela med mig. Kanske framföralllt ville jag dela med mig av det till Peppen som nu sitter och tror att jag faktiskt gick upp kl 0700 i morse. Det gjorde jag inte.

Enter the Markve!

Det här är alltså en blogg. För er som inte vet vad en blogg är kan jag hänvisa till Oscar Wildes odödliga citat "En blogg är som en bok, fast på internet" 

Nu känns det helt plötsligt som att det finns en massa saker man borde tänka på när man har en blogg. Exempel på saker att tänka på: vad ska man skriva på bloggen? Vad ska man inte skriva på bloggen? Hur personligt ska det vara? Vill man att folk ska läsa bloggen? Hur får man folk att läsa bloggen? Ska vi publicera bilder på bloggen? (okej, den sista frågan är kanske lite onödig, men ändå.) Samtidigt tänker jag att det säkert är en sån grej som man lär sig behärska. Lite som att skriva ungefär. Eller åka skridskor. Vem vet, till slut kanske den här bloggen har utvecklats till att bli en plats där Per publicerar sina berömda sångtexter och jag lägger in bilder som jag har hittat på en gammal hårddisk någonstans på en bortglömd vindsvåning i Medelpad. Vem vet. 

Själv vill jag dock tro att det här ska bli en blogg där jag kan skriva om vad jag vill och kanske framförallt skriva om sådant som jag själv tycker om att läsa. Hoppas bara att det inte blir för pretentiöst.


Titel

Jag har länge tänkt på det här med bloggande. Eller ja, länge och länge. I alla fall i några minuter. Det var Markve som tog upp det. Han kände att han ville ha en plats där han kan tillfredsställa sina behov. Av att skriva av sig, antar jag. Hoppas jag. Jag däremot ville mest ha en plats på internet där jag kan lägga upp bilder på broderier jag har gjort.

Nu har vi den. Platsen. Frukt är inte godis. Däremot är banan en ört.