Asociala medier

Det här med sociala medier fascinerar mig mycket. Twitter, Facebook, Flickr, Myspace, LinkedIn, Yourspace, Critter, LinkedOut, Lunarstorm, Spitter, Kickr, Tickr, you name it. Och så det nya då: Buzz. Smaka på ordet. Buzz. Buzz, buzz, buzz. Buzz. Visst är det fantastiskt? På Buzz kan man göra allt och lite till. Och precis som de hundra första meddelandena från Facebooks barndom så går de första buzzarna ut på att man inte förstår någonting. Det verkar vara själva grejen med sociala medier. Att man inte ska förstå något. Jag antar att det är däri det sociala ligger. Man kan samlas kring faktumet att ingen förstår någonting och det skapas en social och bra stämning.

Har ni tänkt på det här med sociala medier och hur konstigt det är? Blir det inte lite överdrivet ibland? Jo, det blir det. Det blir så socialt att det blir översocialt. Folk orkar inte med det sociala till slut. Man ska bonda med så många människor att man till slut inte står ut. Och då har det blivit ett asocialt medium. Något som inte kan vara socialt. Något som kanske gör tappra försök, men misslyckas. Och när det väl blivit ett asocialt medium kan man börja om igen och försöka få mediet att bli socialt igen. Låter som en rätt omständlig och rentav obehaglig process. Varför jobba häcken av sig för att få ett medium att vara så socialt som man vill ha det bara för att sen behöva inse att det blivit asocialt och börja om igen? Värdelöst.

Jag vet inte vilket av alla asociala medier jag ska välja. Men det verkar som att jag har valt det mest utdöda: Bloggen. Nu ska jag gå och buzza. Sen ska jag duscha.

(Jag vill bara poängtera att jag med 'medium' inte någonstans menar någon som påstår sig ha kontakt med andevärlden. Även om asociala medium också vore kul att skriva om.)