måndag 1 februari 2010

Konsten att uppfinna det fyrkantiga hjulet

Idag kom jag att tänka på ett tv-program som jag såg för ungefär 100 år sedan. Jag kommer inte ihåg vad det var för program (men om jag får gissa skulle jag säga att det var Lilla Sportspegeln med Jakob Hård, men det verkar på något sätt lite märkligt. Läs vidare så förstår ni säkert) men det handlade i alla fall om barn som hittade på egna ord. Och självklart var ju föräldrarna och alla andra vuxna som var med i programmet så fruktansvärt jävla stolta och fascinerade över dessa genier till barn. Hur som helst var det ett barn som hade kommit på det till synes briljanta verbet fickla. Till synes säger jag därför att då jag såg programmet (återigen, det var typ 100 år sedan så jag kan ha glömt något vitalt) rycktes jag med i fascinationen kring detta makalösa ord. Jag tyckte helt enkelt också att ungen var ett geni. Att fickla betyder för övrigt (om jag minns rätt) att lysa med en ficklampa på det där sättet som barn lyser med ficklampor. Det vill säga de lyser inte med den för att kunna se något i mörker utan snarare för att de tycker att ficklampor är jävligt kul. Och visst är det kul med ficklampor, men det är inte det det här inlägget ska handla om. Rent krasst skulle man dock kunna hävda att barnet hade hittat på ett annat ord för lysa med ficklampa. Detta kan ju vara fint, men det är knappast revolutionerande.


När detta enkla faktum gick upp för mig blev jag mycket besviken. Här hade ett barn som hade kommit på ett nytt ord för lysa med ficklampa fått prime time-tid i SVT och jag hade dessutom trott att barnet var ett geni. Det enda ungen hade gjort var ju att ta ett substantiv och ändrat om det till ett verb med innebörden det man gör med substantivet. Som till exempel de existerande verben bila eller cykla. Som att skära med kniv skulle heta knivla. Problemet med ett sånt här ord blir ju att om man vill lysa med en ficklampa för att faktiskt lysa upp något skulle vi behöva ytterliggare ett ord. Kanske lampla skulle kunna funka? Fast det skulle ju krocka med ordet för vad man ska kalla det en lampa gör som inte är att lysa. Vad det nu är. Ordet för att sitta på en stol skulle ju bli stola, men vad skulle ordet bli för stå på stolen? Eller ska man ha samma ord för olika saker? Jag ugnar skulle alltså kunna betyda att man bakar en kaka eller kanske att man gör lasagne eller bara att man rengör ugnen. Om vi då skulle lösa situationen genom att kalla kakbaket för kakla vad skulle vi då kalla det vi gör när vi äter kakan? Som ni märker går allt åt helvete.


Nu känns det lite som att jag har suttit och rapat upp exempel (exemplat) i en timme men det jag egentligen är ute efter är detta: försök inte att hitta på egna ord. Det finns redan jättemånga. Och OM ni kommer på ett nytt ord så ta för fan inte upp det i Lilla Sportspegeln! Ring Fredrik Lindström eller nån istället.


4 kommentarer:

  1. Framförallt undrar jag vad vi skulle kalla kakla om vi kallar kakbak för att kakla.

    SvaraRadera
  2. det här får mig osökt (nåja) att tänka på vuxna människor som inte kan prata rent och säger "kickla" istället för "kittla". idioter.

    SvaraRadera
  3. @Uckan: HAHA! Kanske gömmer de sig i "gaberoben" ibland också, när de inte vill gå på "seminarie". Det är ett "privilegie".

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte om jag är så förtjust i det här med att någon kommer in och är anonym och kommenterar på folks brister i det svenska språket.

    Om det inte är Fredrik Lindström. Då är det okej.

    SvaraRadera