Veckans ord

Det här inlägget skulle egentligen varit ett tråkigt inlägg om hur längesen det var sedan jag sist bloggade. Sen kom jag på att jag kanske borde skriva lite om American Inventor istället men eftersom jag har lessnat på det programmet (eller framförallt att skriva om det) så skiter jag i det. Istället ska vi ägna oss åt en stående punkt vår fenomenala bloggs agenda, nämligen Veckans ord. Eller Word of the Week som det skulle heta om vår blogg hade varit skriven på engelska. Eller Livets Ord som det skulle hetat om det var en sekt istället för en blogg. Så är inte fallet och därför presenterar jag nu med stolthet: Veckans ord!

Veckans ord är show. Det är ett ord som jag har tänkt på en hel del på sistone. Det kan ju tyckas vara ett ganska självklart ord. Och jo, till viss del är det så. Men innan vi börjar grubbla för mycket på hur självklart ordet är tänkte jag att vi skulle sätta oss på vår flygande kunskapsmatta och ta oss en svängom i etymologins förtrollade värld.

Nå, så var kommer ordet show ifrån? Jo, det kommer från engelskans ”show”. Det är ett ord som kan betyda många saker men i det svenska språket har man valt att betydelsen för ordet show enbart ska vara föreställning med blandad underhållning och visning (som i typ bilshow, vad det nu är.). Man kände helt enkelt att ”nej, det här håller inte. Det är för jobbigt att säga föreställning med blandad underhållning. Vi måste låna in ett ord från nåt annat land." Man valde då ordet show. Det skulle man inte ha gjort. Vilket leder mig osökt in på problematiken med ordet show.

Okej, så ursprunget kanske inte är det konstigaste med det här ordet. Det konstigaste med det här ordet är uttalet. Så här står det i Nationalencyklopedin ”show [Såo´ (ljust sj-ljud) äv. Såv´]” Här måste jag lägga korten på bordet. Jag förstår mig inte på såna här jävla fonetiska påhitt. Vadå Såv? Så finns det väl ändå ingen som säger. Och sen står det ljust sj-ljud. Vardå undrar man då? Ska det alltså vara sjåv? Ja, det börjar likna nåt men var fan fick de det där s-et ifrån? Som tur är finns det en funktion på ne.se (smygreklam, men vi får betalt för att ha den adressen med i alla våra inlägg. 10 000 spänn. Var. Nej, jag skojar, men det hade varit en rolig deal. Dock hade det här i så fall varit en blogg om enbart tråkiga saker och det finns det ju så många av redan.) som innebär att man får ordet uppläst för sig. Rösten säger ”tjöu. Även tjåvv”. (tj-ljud som i tjuv) Ja, sörni, svårare än så är det inte att skriva fonetiskt. Men här vill jag bara påpeka att jag inte tycker att det är okej att säga tjåvv. Det är töntigt. Alltså, om man lånar ett ord från ett annat språk då får man väl fan ta och uttala det rätt. Det tycker jag är det minsta man kan begära.

Hursomhelst verkar det som att det slår slint i huvudet på folk när det kommer ett engelsk ord i en svensk mening. Det är lite som när man ska säga sitt namn till någon som bara talar engelska och man av outgrundlig anledning uttalar sitt namn med en påtaglig och överdriven engelsk brytning. Dumt, men oj så roligt (om man hör någon annan göra det alltså. Då brukar jag skratta mitt allra mest ondskefulla skratt och klappa mig själv belåtet på min tilltagande ölmage och tänka: sucker! Nejdå, nu skojar jag igen. Men det är lite kul ändå.) Man hör otroligt många dåliga tolkningar av hur show bör uttalas så jag säger er nu: använd det inte om ni har en känsla av att det kommer låta konstigt när ni säger det. Och nej, det är inte bara ni som märker det. Jag märker det, Peppen märker det och resten av världen också. Förutom kanske Zambia.

Okej, så det vi har att göra med är alltså ett ord som betyder något som vi redan har svenska ord för och folk klarar dessutom inte av att uttala det? Jag föreslår i så fall, helt sonika, att vi skrotar ordet här och nu. (Förutom show som i Phontrattarnes Grand Show, där får det vara kvar. Tycker jag)