Historien om bloggen (baserad på en sann historia)

Det här är ett så kallat oplanerat inlägg. Jag hade alltså inte tänkt skriva något men av någon anledning gör jag det ändå. Dumt tänker vissa, spännande säger andra men kanske är det framförallt dumspännande.

Vi börjar förstås med att härleda ordet blogg. Här går många bet då de har läst på Wikipedia att det är en förkortning av webblogg. Det är inte sant. För i så fall skulle det hetat bblogg. Och det gör det inte. Så därför kan jag direkt slå fast att det måste vara en medveten lögn. Men varför skulle någon vilja ljuga om en så enkel sak? tänker du. Därför att i bottnen av detta etymologiska träsk lurar en mörk, arg och smaskig hemlighet, säger jag.

Det var en kall februarimorgon i, vad vi idag kallar för, Stockholmstrakten någon gång i slutet av Vikingatiden. Vissa hävdar att det var -120 grader, men riktigt så kallt var det nog inte. Det var nog snarare runt -10-15 grader skulle jag säga. Men vad vet jag. En man kom gåendes över Östersjöns is iklädd bara långkalsonger. För han hade glömt att ta på sig resten. Han frös. (för övrigt var det så kallt att hela Östersjön hade frusit till is. Jo, det är SANT!) Mannen kom fram till ett hus, knackade på och sa: får man komma in, eller?. Det fick mannen. Han satt en lång stund och stirrade med tom blick in i lågorna som flammade i eldstaden. Till slut sa mannen att han var tvungen att gå vidare. Det gamla paret som hade släppt in mannen i sitt hus frågade varthän han skulle gå. Mannen svarade att han skulle sälja in en skitbra idé som han hade fått till Vikingakungen. Det gamla paret frågade vad det var och mannen svarade att om han berättade det för dem skulle han bli tvungen att döda dem. Det tyckte det gamla paret lät som en bra deal. Mannen berättade då att han hette Blogg Olsblogg och att hans idé var som en slags dagbok fast på internet förstås. Han kallade sin idé för Dagbok på internet. Då sa kvinnan att det kanske vore bättre att döpa uppfinningen till något som skulle göra att Blogg Olsbloggs namn skulle leva kvar i alla tider. Blogg föreslog att man skulle kalla den för Karl. Kvinnan föreslog Ols. Men då vaknade mannen i huset till och sa: Du ska kalla uppfinningen för Blogg! Mannen fortsatte sedan: Men frågan är hur man gör med patent på såna här grejer? Det är ju typ immaterial rätt eller nåt. Jag är tyvärr inte så haj på sånt. Olsblogg sa att han säkert skulle kunna klura ut nåt. Sen dödade han den gamla mannen och den gamla kvinnan. Deras gamla hund lät han dock leva och tänkte: hundar kan ju inte prata i alla fall så jag borde vara safe. Så fel han hade. Hunden snodde förstås patentet och tjänade sjukt mycket pengar på det hela. Hundens namn är dock fortfarande en väl bevarad hemlighet som jag får dela med mig av någon annan gång.

Detta var historien om hur ordet blogg kom till. Den sanna historien.

Det var allt för den här gången barn! Nästa gång ska vi prata om vad den första bloggen handlade om. Och hur man bloggade innan man hade internet. Och kanske, kanske om vad den där förbannade hunden hette.